Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN II
loge ocn viskar i mitt öra: ’Lady Casterton ämnar i afton
uppträda här på scenen i stället för madame M—.’
Elvira, ni skall aldrig förstå, vad dessa ord inneburo för
mig, en Casterton, en av Englands lorder! Kärlek och
svartsjuka bleknade bort för den dödligt kränkta stoltheten.
Jag skulle kunnat döda er, utan att min kärlek skulle
förmått rädda ert liv, i fall en sådan handling förblivit
oantastad av engelska lagen, så förfärligt förolämpad kände
jag mig. Er förklaring, att ni låtit förmå er till detta steg,
för att jag skulle tvingas till äktenskapsskillnad, endast
ökade er brottslighet i mina ögon och gjorde att jag änrm
djupare föraktade de motiv, som lett er.
Vilket motiv kunde det väl vara, om icke den kärlek,
ni hyste till en annan? Jag ansåg mig också skyldig miri
förnärmade ära att låta er försona det brott ni ämnat
begå. Detta kunde ske endast därigenom, att ni levde vid
min sida. — Jag hade en gång gjort mig själv den eden,
att ni aldrig, så länge jag andades, skulle bli någon annans
hustru, och jag är icke en man, som bryter en ed.
Låt oss förbigå de månader, som följde, då jag
dagligen var i ert sällskap; — då jag på en gång älskade er
till galenskap och hatade er med lidelse.
Er tysta undergivenhet, er passiva likgiltighet, er djupa
sorg och den undertryckta smärta, som blekte edra kinder;
allt uppväckte och underhöll min vrede. Man sade mig å
ena sidan, att ni älskade Lembourn, att ni för hans skull
önskat bli fri från de band, som fjättrade er. Å den andra
viskade man om att ert hjärta ännu hängde fast ’vid den,
som ägt ert barndomstycke. — Jag hade mig bekant, att
sir Sidney älskade er. — Jag hade tillfälle att se, huru
Brogren förföljde er med sin enträgenhet. Lembourn
undvek er visserligen; men jag såg, att ni blev upprörd, då
han inträdde, och jag visste icke, var min oroliga
misstanke skulle haka sig fast.
Duellen mellan Lembourn och Brogren kom att giva en
ny riktning åt mina känslor. Då jag, enligt min döende
väns kallelse, skyndade till honom, emedan han önskade
anförtro mig något, kom jag för sent; han hade redan
förlorat sansen och dog i mina armar utan att hava återfått
den.
Underrättelsen om hans död var nära att kosta er livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
