Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
lutade sig ned över gråteTskan, sägande: »Marié, jag
tror ni gråter?»
»Ja, jag gråter!» utropade hon och sköt undan hans arm.
»Jag gråter av smärta över att icke bättre hava fyllt min
plats hos er, än att ni önskar bli mig kvitt för det språk
jag talar. — Jag gråter över min oförmåga att uppfylla
mina plikter mot en patient, den jag önskat så hava vårdat,
att icke någon skulle kunna ersätta min plats, och jag
gråter slutligen för det jag måste avlägsna mig. O, mylord,
jag skulle i detta ögonblick vilja dö för att slippa leva och
erinra mig, att ni visat mig ifrån er!»
»Och vad bleve mitt öde om ni dog i denna stund?»
frågade lorden.
Marie ryste för tonfallet i hans röst. Hon drog sig
undan den arm, som ville omsluta hennes liv.
»Befrielsen från en plåga», viskade Marie. .
»Dåraktiga flicka, drag dig icke undan, utan hör mig!
Vad jag sade doktorn var beräknat att du skulle höra,
emedan jag anade att du förstod engelska och emedan jag med
mina ord ville framtvinga vad du nu uttalat. Nu har du
sagt för mycket för att kunna gå utan att mottaga en
förklaring. Återtåg din plats, och du skall snart förstå mig.
— Du har i dag visat att du äger ett alltför ömtåligt lynne.
— Det är en olycka, Marie, som kan föra ändlösa lidanden
med sig, icke blott för dig, utan för dem du älskar.»
Lorden tystnade. Han lutade sig tillbaka mot soffdynorna med
ett utseende av trötthet. Då han fortfor att tiga, såg
Marie upp till honom. Hans ansikte var färglöst.
»Mylord, ni mår illa!» utropade hon förskräckt.
»Jag har icke på länge mått så väl som i detta
ögonblick», försäkrade Casterton, »och om jag fortfarande
kommer att känna mig så bra som nu, det beror på er, Marie.»
»På mig! Mylord, då skall aldrig någon smärta hemsöka
er!»
»Är ni säker därpå? Är ni fullt förvissad om, att ni
icke skall tillskynda mig någon sorg?»
»Ja, lika visst som jag underkastar mig själv vilket
lidande som kan träffa mig, blott jag därmed förmår bespara
er ett sådant.»
»Bevisa att du nu talar sanning, Marie, genom att lova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
