- Project Runeberg -  Guld och namn / II /
114

(1914) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 o

MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ

kraftfulla, stolta karaktär, som var honom egen, och hans
rörelser ägde sin ursprungliga energi, ehuru han genom
oförmågan att se höll sig mycket stilla. Kindernas färg
var frisk, och om ej den sorgliga svarta bindeln över
ögonen varit, skulle man knappast hava märkt, att han
genomlevat månader av våldsamma kropps- och själsmarter.
Själva uttrycket i hans drag var något mildrat, och läpparna
buro icke mer detta drag av stränghet, som förr varit
oskiljaktigt från dem. Visserligen bibehöll ansiktet sin
prägel av oböjlig fasthet; men det hände stundom, att ett
leende gjorde det mindre allvarligt.

Lorden mottog icke några besök och tillät icke, att hans
ensliglhet stördes av någon annan än kapten Ström.
Parken, trädgården och gården voro platser, dit icke någon
främmande fick inträda, och betjäningen var förbjuden att
synas där utan att vara kallad. Tidigt på morgnarna och
sent på kvällarna var det trädgårdsmästare och gårdsdrängar
medgivet att vattna, kratta och sköta om dessa platser, men
däremellan fingo de icke vara synliga. Om något nyfiket
öga, under det lorden promenerade med sin besynnerliga
följeslagerska, uppsnappade en skymt av dem, såg det
endast en högväxt herkulisk man, stödd på en smärt
kvinnofigur, iklädd en enkel, mörk dräkt och med en bredskyggig
hatt, försedd med ett tätt flor, så att man omöjligt kunde
urskilja, huru den blindes ledsagerska såg ut.

De enda, som kunde smickra sig med att hava sett henne,
voro de engelska tjänare, som hade sig ålagt att passa upp
henne, mrs Brow, lordens handsekreterare och den gamle
kammartjänaren. Dessa voro också de enda, som fingo
träda in i lordens boning, då han uppehöll sig där.

Då kapten Ström besökte Edvin, var Marie aldrig
tillstädes. Kom kaptenen medan de promenerade, så lät han
anmäla sig; och om han då blev förd till den plats, där
Casterton uppehöll sig, fann han den engelska ädlingen
allena; hans kvinnliga sällskap hade lämnat honom.

Mot Marie bibehöll Edvin merendels sin kalla ton, och
ehuru allt utvisade, att han icke kunde leva utan henne,
att han endast då fann sig väl, när hon var bredvid honom,
läto hans ord och uppförande icke påskina något dylikt.
Den enda förändring, som märktes i hans sätt, var att han
talade mer och att han ingick i längre samtal än förr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/2/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free