Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
153.
Med några artiga ord hälsade lorden sina gäster
välkomna.
Edvin och översten kommo, efter utbytta
artighetsbe-tygelser, in på samtalet om kriget, den hastigt avslutna
freden etc. Martha deltog icke däri utan satt styv och rak
som en bildstod. Hon gav enstaka svar då mrs Brow
tilltalade henne, och det syntes att den stolta kvinnan kände
sig förnärmad av att vara under detta tak, där Edvin
framlevde sina dagar vid sidan av en kvinna, sådan som den
omtalade fransyskan, vars ställning hade en mer än
tvetydig karaktär. Martha kunde icke förklara anledningen,
varför hennes man så gott som narrat henne till Timasjö,
och för första gången i sitt liv kände hon sig uppbragt på
fadern, därför att han befann sig där och gjort gemensam
sak med Ström.
Kaptenen hade på eftermiddagen bett Martha kläda sig,
för att i hans sällskap göra ett besök i prästgården.
Översten skulle följa med, bifogade han. Martha hade icke
något emot att fara till prästgården och efterkom således
mannens önskan. Ett par timmar tillbragtes där, under
vilka kaptenen nästan uteslutande var upptagen av Fredrik.
Sedan prostinnan bjudit kaffe, hade Ström och pastorn
dragit sig tillbaka till ett av fönstren och där samtalat i låg
ton. När de slutat sina meddelanden, steg kaptenen upp,
och översten bjöd prostinnan farväl, varefter man enligt
Marthas förmodan skulle fara hem. Detta blev likväl icke
fallet, utan åkdonet rullade av till — Timasjö.
Martha förklarade då vagnen stannade, att hon icke
skulle träda över tröskeln till detta hus; men då ett par
betjänter öppnade dörren, sprang kaptenen ur, för att
bokstavligen bära Martha ur åkdonet och in i huset. Översten
följde efter, och Martha måste, för att icke göra sig till
ett föremål för de livréklädda betjänternas nyfikenhet, taga
sin mans arm och låta föra sig in i denna förhatliga boning.
Nu, när hon var där och hörde herrarna tala om
likgiltiga saker, frågade hon oupphörligt, vad orsaken kunde
vara, att hennes man nödvändigt ville att hon skulle göra
lorden ett besök.
Sedan man bjudit te, yttrade Ström helt plötsligt,
avbrytande det pågående samtalet: »Ögonblicket torde nu
vara inne att förklara min hustru och min svärfader, varför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
