Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
153.
Det var med icke ringa överraskning betjäningen i
lordens fru igenkände sjuksköterskan Marie.
Ett par timmar sedan de inträtt på Casterton, finna vi de
båda makarna i samma bibliotek, där vi sist sågo lorden och
Marie. Elvira hade intagit sin forna plats på den låga
stolen vid sidan av soffan och Edvin sin på den sistnämnda.
Hennes båda armar vila i hans knä, och hon blickar upp i
hans av sabelhugget märkta, men det oaktat alltid manligt
vackra ansikte.
I blicken, varmed hon betraktar honom, låg en hel värld
av kärlek. Castertons hand vilar på hennes hjässa, och han
ser in i de kärleksfulla ögonen, för att riktigt läsa i dem.
»Nu, min älskade Elvira», sade han, »skall jag giva dig
den förklaring, varpå du så länge fått vänta och som du
så ivrigt önskat erhålla. Jag har med flit dröjt därmed till
första aftonen i vårt hem. Huru skönt ljuda icke orden
vårt hem; huru länge har jag icke fått vänta på det
ögonblick, då jag skulle kunna säga: nu är hon min till liv
och själ!»
»Men denna kärlek, Edvin, har alltid bott i mitt hjärta»,
inföll Elvira, »och just den omständigheten, att jag älskade
dig så som jag gjort, förde mig till alla de misstag, jag
begått.»
Edvin förde handen smekande över den rena pannan och
sade med djupt allvar.
»Nej, Elvira, det var icke din kärlek, som vållade det
onda, utan det var den skeva ställning, vi från början
intogo till varandra — du genom din barnsliga åtrå efter ett
namn, jag genom min utblottade ekonomiska ställning, som
tvang mig att uppoffra mig för guldet. Hade ej
markisin-nans ultimatum kommit, utan jag såsom fri fått lära känna
dig, så skulle vi från början kommit i åtnjutande av den
sällhet vi nu äga.»
»Men som vi troligen icke då voro värda», sade Elvira,
»eftersom den så länge undflytt oss.»
»Möjligt! Jag vill tro, att allt vad som sker är bäst.»
Edvin kysste hennes panna och upptog sedan ur bröstfickan
ett brev, bifogande: »andras kabaler hava likväl gjort allt
för att avlägsna oss från varandra och göra det omöjligt
för våra hjärtan att förenas i den kärlek, som bodde i dem.
Detta bevisas bäst av det här brevet. Hade det kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
