Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elsa Maria tvekade, så höjde också hon sin
bägare och sade: »Väl mött och — din skål igen.»
»Tack!»
Han räckte henne handen, förstod, att nu kom
hon frivilligt emot honom; för första gången gaf
hon en rättighet, som skulle närma dem till
hvarandra.
Lalla hade rest sig till hälften, som i väntan;
det var alldeles tyst i rummet. Tvennes tankar
möttes, kvinnotankar längtande, hamnsökande; ens
tankar gingo en annan väg: mannens, också de
längtande men mot de röda flammorna af en lusteld.
Och Lalla lade sig ned igen mot kudden.
Underliga tid, tänkte hon, så försiktig, så gammalklok,
att den aldrig vågar taga fatt, hara figurera som
vore lifvet en fransäs, och inte ett djärft: »sista
paret springer ut!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
