Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ebba Brahe.
Nej, jag måste öfvertyga’ mig om
sanningen. Ovissheten är den största af alla plågor.
(Hon läser:) »Min kära Ebba!« Gud! »Min
»kära Ebba! Din kärlek och din fara intaga
»hela mitt sinne. Om jag endast följde mitt
»hjerta, så vore din trogne Gustaf Adolph
»för dina fötter; men kärleken måste vika för
»fäderneslandets röst, och huru ville du se
»din älskare, om han ej vore värd sitt kall,
»om han ej vore dig värd? Jagskall i
mor-»gon angripa fienden; det ä,r det sista
sla-»get som gifves i detta krig; Vinner jag,
må-»ste han fly från Öland, och då är freden
»säker. Din Gustaf segervinnare kan då utan
»motstånd upphöja dig på den thron, som
*du är så värd; innan afton är jag ej mer,
»eller din maka; dölj så lääge för min Mor
»vår föresats, och låt inga hotelser, ingen list
»skilja dig ifrån din trogna Gustaf Adolph.«
Allt är upptäckt) ack, min vän!
Märta Baker.
Hvad jag dig beklagar!
Ebba Brahe.
Jag ser all min olycka, all min
skyldighet och den afgrund jag mig störtat uti. Mitt
öde är grufligt, men dét som grymmast är,
jag har det sjelf fértjent. Ja, det är jag
allena, som genom min mi6stanka, min svart-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
