Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes vrede är en tyngd jag ej längre kan
hära. Min far, ni som törs nalkas fritt
Gudinnan: ni som är hennes Öfverste Prest, för
mig till henne: låt mig få min förlåtelse. Om
Gudarnas godhet eftergifver de fel som vi
ångra, dem vi begå af ondska, af arghet, af
hämd, af alla de åtskilliga begär som råda
på våra sinnen: huru mycket mera bör jag
ej hoppas deras tillgift för det som kärlek,
som förtjusning för deras skönhet
åstadkommer? . .. Min far! Frigga är i denna lund;
hon är ej långt borta: för mig till henne;
jag kan ej längre vara i den grymma
ovisshet jag är uti. Min far! Min far! Bönhör , .
mig, eller jag dör för edra fötter.
Oden.
Ta, ta, ta, ta— Hvad för en hetta, hvad
många ord! Menar du att Frigga har märkt
en gång att du var för hennes fötter? och
än om hon hade det märkt, tror du att en
Gudinna ger akt på en dödligs åtbörder? Äh
det är så likt våra unga svenner: de tro att
de fästa allena hela naturens uppmärksamhet.
Ybgvb;
Men, min far, jag är viss på att hon sett
mig, att hon blifvit ond, och att...
Oden.
Att... att... Än om det vore så, om hon
sett dig, så hör du med en helig vördnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
