Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
GUTENBERG.
N:o 27 (3)
strationer, vara förtrogen med effekterna afljusoch
skugga, ega kännedom om de olika
papperssorternas lämplighet för olika arbeten, första att ordna
sina värktyg och sin material på sådant sätt, att
arbetet kan utföras med minsta tidsförlust, o. s. v.
Detta är dock endast en bråkdel at’ hvad en
nutida typograf måste lära för att bli en duglig
arbetare. ty ville man utfylla listan med alt hvad
som erfordras, så skulle den blifva altför lang.
En sanning är att den lärling, som vill bli en
god typograf, måste inlägga hela sin själ i yrket
och göra detta (ill sin lifsuppgift. Han skall anse
som en förlust den tid han icke kunnat inhämta
något nytt och godt. Han skall icke allenast
draga fördel af andras framsteg utan äfven af
deras fel. ty om en annan begår ett misstag,
skall han bemöda sig om att ej begå ett liknande.
Han skall studera framstående alster af typografi
nästan på samnia sätt som artister studera
berömda föregångare, och om han ser ett arbete som
bär prägeln at’ geni, måste han bemöda sig om
att lära, hur och hvarför det. hela eller delar
däraf framträda så tilldragande, sak samma om
arbetet är enkelt och allvarligt eller
ornamente-radt med alla de vackra saker, som stå en
nutida arbetare till buds. Han bör samla i sitt hem
ett litet bibliotek at’ praktiskt-tekniska böcker
och därur söka fullkomna sin kännedom om sitt
yrkes detaljer, ty mycket kan läras genom
bök-ker, men ännu mera och bättre genom den
personliga praktiken.
Vi uppmana den yngre generationen af
typografer att beakta det förädlande inflytande, som
deras yrke förmår utöfva, samt att hålla det högt
i ära. Den, hvilken tager yrket uteslutande som
ett förvärf, lika godt som något annat, är pa
förhand dömd att misslyckas eller komma på
efterkälken ; men tro pä det, arbeta för det,
studera och tänk öfver det, och yrkesskickligheten
vinnes - en konstnärlig sådan. Dock, nnge män,
det gäller att arbeta att arbeta ihärdigt och
ordentligt!
Kirje Tampereelta.
Meillä täällä Tampereella on viime aikoina
kirjaltajain keskuudessa ollut tavallista
vilkkaampaa toimintaa. T. k. 9 p:nä pidetyssä
kokouksessa pohdittiin monta tärkeätä kysymystä.
Pääasiat kuitenkin selvinnevät seuraavasta
vastalauseesta, joka tehtiin mainittuna päivänä, ja jossa
samalla ilmoitimme luopuvamme täkäl.
työväenyhdistyksestä:
„Vastalause.
Kun näinä, rakkaalle isänmaallemme tukalina
aikoina, olisi suotava, että kaikki
kansankerrokset, ja siis työväkikin, sovinnossa
työskentelisivät yhteisen isänmaamme hyödyksi; mutta kun
valitettavasti Tampereen Työväenyhdistyksessä,
johon Kirjaltajayhdistys kuuluu ammattiosastona,
näinä aikoina on ilmestynyt joukkue henkilöitä
nimittäen itseään »organiseeratuiksi", jotka
häpeäksi koko maallemme ovat ottaneet
kunnia-asiakseen ajaa n. s. Suomi-syöjäin asiaa, muun
muassa häiritsemällä rauhallisia kokouksia ynnä
julkilausumalla ajatuksia, jotka eivät sovellu
isänmaataan rakastavalle työmiehelle, ja kun
etenkin kirjaltajat koko maassa nykyisien ankarien
sensuuriolojen kautta saavat kärsiä enemmän
aineellistakin tappiota sanomalehtien
lakkauttamisien takia kuin mitkään muut ammattikunnat,
on Tampereen Kirjaltajayhdistys kokouksessaan
t. k. 9 p:nä päättänyt Tampereen
Työväenyhdistykselle ja etenkin siellä vallassa oleville »organ
i-seeratuille" ja heidän äänenkannattajilleen
»Työmies"- ja »Kansan Lehdelle" jitlkilausua täten
paheksumisensa ja panee Kirjaltajayhdistyksen
ammattiosasto jyrkimmän vastalauseensa kaikkia
»organiseerattujen" koko Tampereen työväestön
nimessä tehtyjä päätöksiä ja vehkeilyjä vastaan.
Samalla saa Tampereen Kirjaltajayhdistys,
ennen mainitun kokouksen päätöksen nojalla
myöskin ilmoittaa tästä päivästä lähtien lakkaavansa
olemasta ammattiosastona Tampereen
Työväenyhdistyksessä.
Tampereella Hnhtikuun 9 p:nä 1899.
Tampereen Kirjaltajayhdistys."
Kuten ylläolevasta näkyy, olemme nyt oman
onnemme nojassa ja myöskin ilman huoneustoa,
vaan toivoa sopii, ettemme kauvan tarvitse olla
tätä vailla. Huoneuston hankkiminen nimittäin
jäi johtokunnan huostaan. Mitä muuten tähän
vastalauseeseen tulee, on se siksi arka asia,
etten halua siitä enempää puhua, vaan kuitenkin
itsepuolestani pidän tällaisen menettelyn oikeana
ja sen myöntänee jokainen vähänkin ajatteleva
kirjaltaja. Kuitenkin tiedän huhun mukaan
kirjaltajien eräässä kirjapainossa asettuneen
jyrkästi vastustavalle kannalle tämän yhdistyksen
menettelyn suhteen, vaan en minä voi siihen
muuta sanoa kuin että: »sitä kuusta kuuleminen,
jonka juurella asunto". Tästä asiasta ovat täkäl.
sanomalehdet pitäneet jo aika mellakan, enem-
mistö hyväksyen, vähemmistö (Kansan Lehti)
huutaen ja purkaen sappeaan oikein pohjaan asti ja
kuuluu sen mielestä olevan tekomme »anteeksi
antamaton", joten minä puolestani luulen että se
hermostuttaa’, jos sitä rupeaisi vaikka miltä
puolen arvostelemaan. Omasta puolestani jätän
tämän asian siposillensä. Toivon vaan. että kun
päästään taas parempiin olosuhteisiin huoneuston
puolesta, olisi enemmän innostusta ja
yhteishar-rastusta sekä samalla myöskin oltaisiin entistä
innokkaampia yhdistyksemme hyväksi toimimaan.
Sillä nyt ei enää voida syyttää syyksi sitä, että
tarvitsisi odottaa vuoroin suutareja, vuoroin
räätälejä ja senkin päitä, jolla syyllä moni on
poissaoloaan puolustanut. Toiste enempi tästä
huone-asiasta,
Samassa kokouksessa päätettiin myöskin kaksi
seuraavaa asiaa:
»Suomen Kirjaltajaliitolle Helsingissä päätti
Tampereen Kirjaltajayhdistys kokouksessaan t.
k. 9 p:nä lausua täten hartaimmat kiitokset ja
täyden tunnustuksen sen johdosta, jolla Liitto
kieltäytyi vastaanottamasta eräältä taholta
Suomen lakkautettavien sanomalehtien työväestölle
tarjottuja apurahoja".
»Suomen lakkautettujen sanomalehtien
isännis-tölle päätti Tampereen Kirjaltajayhdistys
kokouksessaan t. k. 9 p:nä julkisesti lausua sulimmat
kiitokset heidän jalomielisistä toimenpiteistään
lakkautettujen sanomalehtien työväestön suhteen".
Vielä eräs neiti nosti kysymyksen, että
hankittaisiin yhdistykselle oma lippu. Tästä näette,
hyvät ystävät, että meillä on jotain hyvää toivossa
naisten puolelta. Asiata vähän tuumailtuaan,
päätti yhdistys antaa lipun hankkimisen täkäl.
kirjaltaja-naisten huoleksi. Kysymyksen esittäjä
valittiin kokoonkutsujaksi ja tietysti toisten
siskojen kanssa tuumimaan sen tuuman
toteuttamisesta. Ja minkä minä olen tullut huomaamaan
heidän pyrinnöistään yhdistyksen hyväksi, en
luule, että tämä tuuma jää kapaloonsa. Sillä jos
ei täällä naisia kuuluisi huvitoimikuntaankaan,
en luule, että sitä paljon lystiä pidettäisiin.
V. k. 23 p:nä oli meillä kokous Nuorisoseuran
huoneustossa, ja oli sinne saapunut osanottajia
joltisesti. Oli ehdotettu kysymys Vapunvietosta
ja voisiko se käydä päinsä juuri itse
merkkipäivänä, tai edellisenä eli jälkimäisenä sunnuntaina.
Vähän väiteltyä sen sopivaisuudesta itse
Vappuna, jätettiin kävelyretken toimeenpaneminen
huvi-toimikunnan huoleksi päivänä, jolloinka se sen
hyväksi näkee.
Kyllähän täältä olisi yhtä ja toista vielä
kirjoittamista, m. m. niistä kassoista, joita aijotaan
perustaa joka painoon, vaan kun se on kerran
itsekunkin painon väestön oma asia miten ja
millä tavalla ne sen perustavat, niin ei siinä tule
kysymykseen mitään sellaista, joka olisi
sopusoinnussa muualla maailmassa olevien samaa
asiaa varten perustettujen rahastojen kanssa.
Täällä Tampereella ollaan näet niin jo
itsetietoisella kannalla, että siihen enempi kuin
muihinkaan hyvää ja yhteistä parasta tarkoittaviin
toimenpiteisiin otettaisiin esimerkkiä jo koetelluista
ja käytännössä olevista laitoksista ja seikoista.
Jukka.
Vapaita sanoja. Fria ord.
Reflexioner.
Att Förbundets Reservfond på frivillighetens
väg bör ökas, borde af livaije tänkande typograf
och synnerligast af förbundsmedlem erkännas. Vi
veta ju alla hvilket ändamål vår Reservfond har.
Jag har ett, kanske framfusigt förslag, som skulle
hastigare öka denna vår fond till en önskad
respektabel kassa. Och detta mitt förslag ginge
lit på, att hvarje förbundsmedlem obligatoriskt
under 1 år skattar med 25 penni i månaden till vår
Reservfond Vi f’å ej gå likgiltiga och glömma
att penningen äfven är en makt här i världen.
Att hufvudstaden stält sig och gått i spetsen
för insamlingen är och borde vara en sjöltfallen
sak. Där är ju hjärtat och inspirationsförmågan
till den ena och’ den andra angelägenheten för
landet. Dock har ej landsorten gått likgiltig och
främmande för saken; detta stämmer ej med rätta
förhållandet. Ty den 1 maj 1898 drogo några
landsortsfilialer sina strån till stacken." Vid nu
förlidne kvartal sände åtminstone en liten,
obe-tydig afdelning, ett ringa bidrag till fonden.
Detta bevisar, att afdelningen hörsammat
Gutenbergs uppmaning samt att den haft ett vaket
öga och en god vilja för saken, att efter sin
förmåga bidraga till att nå ett önskadt godt resultat.
Jag uppmanar alla att efter sin öfvertygelse
söka bidraga till arbetet, så att vi en gång skola
nå målet. — Skatta till Reservfonden!
•
En faktor i landsorten har i senaste Gutenberg
också ett resonnemang för sig. Han gör sig
putslustig öfver att faktor Holmberg talar om yrkes-
skicklighet i landsorten! Det var också en
faktor! Hvad göra vi då med konstförvandter i
landsorten. efter det ej alls är kinkigt huru arbetet
blir utfördt? Nej min herre, så är det icke som
Ni säger. I landsorten tinnes nog kunder som
sätta stort värde på ett välutfördt arbete. För
resten är det ju vår, såväl faktorns som
konst-förvandtens, skyldighet att utbilda dugliga, nyktra,
ordentliga och yrkesskickliga arbetare. Den, som
resonnerar såsom Ni, herr faktor i landsorten,
vore ej värd att vara lärare och faktor på ett
tryckeri. Nej!–––
Att i hufvudstaden finnas tryckerier som stå
på en hög ståndpunkt i yrkesskicklighet, kan ej
bortresonneras. ty dessa tryckerier äro rikare
försedda med all slags material, men det kan
äfven presteras fina arbeten i landsorten. T. ex.
från Kuopio har utgått skickligt utförda arbeten.
Till yrkesskicklighet torde räknas ett väl
utfördt arbete med den material, hvart och ett
tryckeri förfogar öfver! Man bör se till att det
blir väl lits|utad, att de första grunderna i
sättning och tryckning rätt efterföljas, att idén och
smaken ledes i rätt riktning o. s. v. Detta alt
kan ej, herr faktor, landsortens tryckerier
frånkännas. Hvarje tryckeri kan och bör, efter sin
förmåga, följa med yrkesskickligheten. Man kan
äfven i grannlåts- och stilväg observera, att
landsorten vill följa med modet — den moderna
typografin. — EJler hur. Om man ej annars är i
tillfälle därtill, så är man det åtminstone genom
tidningarna. Där ser man äfven mången gång
annonser pii hvilka nedlagts fdrsköningsarbete
och som rått stå mall i huvudstadstidningarna.
För resten äro de allra nyaste tryckerierna i
landsorten uppsatta efter nutidens fordringar.
Det är, som jag sade, hvarje faktors
skyldighet alt uppfostra sina elever sa, att de kunna
fullgöra sitt ålagda arbete, på hvilket tryckeri de
än må komma. Kunna de det ej, så ligger
skammen och ansvaret på oss. Yrket bör gå framåt. —
Man kan altså tala om yrkesskicklighet äfven i
landsorten! ’ Sic.-)
Sist får jag förbindligast tacka redaktionen
för den vänliga upplysningen om alt
Tvpografer-nes sjukkassa kommer att öfvergå till
Typografförbundet. Det blir således onödigt att begynna
mod dubbla kostnader. Jag skulle hällre ha hört
till Förbundets sjukkassa, men då jag efter en
tid blir transporterad dit, så väntar jag så länge.
Sic.
Hed. svar. 1 edert eget intresse borde ni i
första rummet tillhöra förbundets sjukkassa,
emedan den vid sjukdomsfall förmår utbetala en långt
högre sjukhjälp än den gamla. Vi skola ej
häller tänka oss, att de båda kassorna komma att
förenas nu genast utan i en framtid. Vi hinna
tids nog därmed.
På anhållan intyga vi, att hr Axel Lindholm
aldrig, åtminstone ej under nuvarande red. tid
skrifvit något som hälst till Gutenberg.
Bedaktionen.
„B u s (s) i g t".
»Sn på Kalle, se på Kalle,
se på lilla Kalle ctc."
Har ni låst lians senaste epistel? Han
svänger ju omkring sig med hamnbus-termer, som
om han vore en gammal sjåare. Han är god, ban.
Hvad som förvånade mig något, var att han
ingenting nämde om sitt ständiga stoff i så godt
som alla hans föreg, bref: jag menar nämligen
hans gamla J—nen. Nå, ingen skada är skedd.
Det har börjat förefalla mig och mången annan
af hans lilla’ läsarekrets litet enformigt att jämt
och ständigt blifva påminda om en gammal inan,
som icke gör en mask för när och strängt taget
knappast har så många både gamla och nya
synder på sitt samvete som tit. Kalle och
mången annan. Min bolagist, som hittat sista
nummeni af Typografbladet bakom en regal å det
tryckeri där han arbetar, läste upp Kalles bref
for mig, och jag var hänrykt öfver alt det
»bussiga", »kiliga", »stiliga", »skojiga" och —
..flön-tiga" som där fans; ja, jag gick till och med så
långt, att jag nämde något om att han måste
vara en stor skribent. Han kastade på mig en
föraktlig blick, bärkläde sig ett par gånger lät
upp sin mun, talade och sade: — Drifver du med
mig, eller hörde jag miste? Sade du värkligen
stor? Har du aldrig sett honom? Anar du
hvarför han var betänkt på att följa exemplet af
några »typer" å ett tryckeri i Hifors, hvars golf
är belagt med samma material som trottoaren
utanför »Grönqvistska" stenhuset i samma stad,
hvilka skaffade sig hvar sitt par träskor af
Riihimäki välkända fakrikat, med dryga 2 ’/, tum
tjocka sulor för att skydda sina fötter mot. nämda
golfs dragningskraft? Jo, jag vill bara tala om
•) Las ännu »n gång, men med eftertanke, uppsatsen af
»En faktor i landsorten". Jicd.
ØIT cTorö Hen cTörßunàets Reservfond ! *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
