Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
G U T E N B E K G.
N.o 34 (10;
hvarjehanda mindre sysselsättningar som
korrekturläsning, öfversättningar m. m.
Att tillhöra denna invalidinrättning skulle
utgöra en skyldighet för alla typografförbundets
medlemmar."d. v. s. af hvarje medlem skulle
tillsammans med veckoafgifterna uppbäras några
penni för invalidkassan på samma sätt som för
förbundets öfriga kassor.
Att detta finge närmare bestämmas på
förbundsmötet, dit jag anhåller om att denna fråga
måtte insändas".
Under den med anledning häraf uppkomna
diskussionen förordades frågans insändande till
förbundsmötet, ehuru icke motiveringen i alla
punkter godkändes. Så t. x. gillades icke de i
densamma åt lifförsäkringsbolagen o. a.
penningeinrättningar gifna snärtarna, hvilka ansågos
omotiverade. Det i motiveringen föreslagna
inrättandet af ålderdomshemmet å någon laudtlägenhet
ansågs just ej häller möjligt eller ens passande.
För det första skulle härtill erfordras ett så stort
kapital, att det af denna orsak skulle bli omöjligt
att få ett sådant till stånd och sedan underhålla
detsamma. Och om också detta vore möjligt, så
ansåg man likväl, att lifvet i ett sådant
gemensamt hem kommer att mer eller mindre gestalta
sig kasernaktigt och uttråkande för sina åldriga
invånare. Dessutom har naturligtvis en stor del
af sådana typografåldringar, som blefve i behof
af detta slags hjälp, äfven familj, hvarför ett
dylikt gemensamt hem åtminstone för dem vore
olämpligt. Däremot vore åter en kassa, ur
hvilken penninghjälp gåfves, i alla hänseenden
lämplig och önskvärd, hvarför det förordades, att den
redan förefintliga ålderdomskassan, som också
ännu saknar stadgar, skulle ordnas så, att den
kunde fylla ett dylikt ändamål.
ll:e frågan: Till § 41 àf förbundsstadgarne
föreslås följande tillägg:
Medlem är befriad från erläggandet af
medlems-afgifter då han fullgör sin värnepligt, är arbetslös
eller till följd af längre sjukdomsfall oförmögen till
arbete och ej njuter understöd ur Förbundets kassor
eller kondiiionerar utomlands och der bevisligen
anslutit sig till organisationen. (Abo afdelning).
„Då Typografförbundets stadgar ej förutsätta
att en medlem vore i något fall befriad frän
erläggande at’ medlemsafgifter, anser jag det
synnerligen obilligt att af medlem, som fullgör sin
värnepligt antingen i aktiv trupp eller vid reserven,
för denna tid fordras medlemsafgifter, eller att
ban för uppfyllande af denna allmänna
medborgerliga plikt uteslutes ur Förbundet, samt att af
medlem, som är utan arbete eller sjuk, men icke
åtnjuter understöd af någon af Förbundets
kassor’, såsom äfven att medlem, hvilken rest
utomlands och hela tiden han arbetat därstädes
tillhört detta lands föreningar och vid sin återkomst
med intyg bevisar detta, fordras medlemsafgifter
eller uteslutes ur Förbundet. .lag anhåller att
föreningen till förbundsmötet skulle föreslå att
medlemmar i ofvan nämda fall skulle vara
befriade från förbundsafgifter, men det oaktadt
åtnjuta alla förbundets förmåner.
Frågan godkändes utan diskussion för
utsändande till förbundsmötet.
12:e frågan: a) Vore det ej önskvärdt att
Förbundets organ (Gutenberg) skulle utgifvas tvänne
gånger i månaden? (Viborgs afdelning.)
Kändt är att underrättelserna om händelser,
om de ej i tid kunna publiceras utan först sedan
de blifvit gamla, icke motsvara ändamålet i så
stort mått som om de genast blifvit kända.
Nuvarande tid fordrar att Förbundets
angelägenheter måste anses för så vigtiga, att kännedom om
dem borde i tid spridas. Men såsom
förhållandet nu är, kan det ej ske. Förbundets organ
»Gutenberg" utkommer endast en gång i
månaden. De underrättelser den då innehåller, äro
ofta nog redan för gamla. Derför borde
Gutenberg utges två gånger månatligen, ty då blefve
dess läsare i tillfälle" att skyndsammare och
vidlyftigare behandla våra gemensamma och
Förbundets angelägenheter. Hvad kostnaderna angå,
torde de icke bli för höga i jämförelse med den
nytta läsaren e beredes genom dess utkommande
två gånger i månaden.
b) Tillfredsställer Gutenberg enligt sitt
nuvarande program sina läsare? (Viborgs afdelning.)
Då Förbundets organ Gutenberg började
utkomma, hördes bland landsortstypograferna
missnöjet med, att dess innehåll var finsk- och
svensk-språkigt. 1 början mottogs detta med
tillfredsställelse, då det sågs att på båda språken
behandlades samma frågor. Men för länge sedan
skedde sådan förändring i dess redigering, att
innehållet var olika på båda språken. "Detta
program tillfredsställer icke dess endast finska
kunniga läsarekrets. Kändt är att bland
typograferna finnes knappast någon som icke kan
finska, men en stor mängd sådana som äro
okunniga i svenska språket och genom denna
okunnighet blifvit åsidosatta i fråga om allmänna
sträfvanden, då de ej förstå det på svenska
skrifna. På grund häraf vore önskligt att
Gutenbergs red akti o n sp rog ram förändrades till det
ursprungliga. Om ock ej alla referatnotiser, så
dock ledande, om Förbundet innehållande
artiklar borde intagas såväl på finska som svenska
språket. På detta sätt blefve Gutenbergs
läsarekrets tillfredsställd.
13:e frågan : På hvilket sätt skulle åstadkommas
fackkurser hvilka vore obligatoriska för inom yrket
arbetande elever? (Viborgs afdelning).
Hvarje medlem inom vårt fack har sig bekant,
om nämda lärokurser äro af behofvet pukallade,
för att höja yrkesskickligheten och ordna
elev-förhållandena på bättre fot än de nu äro.
Isynnerhet på landsorten, där elevfrågan har behof
af förbättring med det snaraste, borde
anordnandet af lärokurser ställas i främsta rummet. Då
den principiela sidan af frågan redan blifvit i
vår fackliteratur dryftad, är det troligen mindre
nödigt att återkomma till den sidan af saken.
Nämnas kan dock hurudana här föreslagna
lärokurser borde vara, på det att de kunde tagas
tillvara på landsorten.
Endast på orter, där lärarekrafter vore
tillgängliga, skulle anordnas handtvärksskolekurser
liknande lärokurser, i hvilka dock icke finge ingå
samma antal läroämnen som i förenämda:
läroämnens alltför stora mängd skulle förorsaka
skada för det hufvudsakliga ämnet, hvilket vore
teckning, såväl för sättare- som tryckareelever.
För de sistnämde tillkomme ännu maskinlära.
Förbundsafdelningarna skulle, der lärokurser
anordnas, bestämma läroämnens antal för
sättare-elever efter tillhandsvarande lärarekrafter.
Nödvändigt vore äfven att bland lärarene å hvarje
ort vore en fackkunnig eller inom yrket
arbetande person. Sålunda vore det möjligt att
bibehålla den för grafiska kurser nödiga riktningen.
Förmånligare vore kanske att kunna få dessa
kurser obligatoriska än frivilliga, ty i senare fäll
skulle möjligen eleverna försumma dem, och dessa
således icke komma att motsvara ändamålet, ej
heller de offer Förbundet iklädde sig.
Kursernas ställande obligatoriska för eleverna
kunde lättast ske genom principalerne, hvilka
vore dertill berättigade, då deras sak är att tillse
det eleverna erhålla kunskap i yrket. Genom att
principalerne toge sig an denna sak, kunde de
lättast uppfostra medlemmarna inom vårt yrke
till sådana, hvilka i framtiden vore till fördel för
yrket och dess förkofran.
För anskaffande af materiela medel skulle
man vända sig till principalerne och dessutom
skulle hvarje fackmedlem vara behielplig att
upprätthålla dessa för vårt yrke nödiga lärokurser.
Man kunde tänka sig saken t. ex. sålunda, att
inom hvarje Förbuncisafdeliiing föranstaltades
allmänna soiréer, lotterier m. m., af hvars
inkomster en del öfverfördes till lärokursfonden.
Äfven inom afdelningar, hvilka icke själfva kunde
anordna dylika kurser, kunde man’i möjligaste
mon befordra saken. Sålunda blefve
anskaffandet af de materiela medlen främst principalernes
och hela Förbundets gemensamma sak.
14:e frågan: Hvilka åtgärder borde vidtagas för
nattarbetets afskaffande eller m. a. o. for att få alla
morgontidningar till aftontidningar? (Viborgs
afdelning.)
Redan länge har vår fackkorporations
lifsröt-ter gnagats och gnagas ännu af nattarbetet,
detta oordning i menniskolifvet bringande
miss-forhållande. Oändligt inånga ha redan i
blomman af sin mannaålder krossats i följd deraf
och ynglingar fallit som skogen för
jordbrukarens yxe, då han rödjar sved, fällande träden
utan atskilnad, utan att akta om i mängden
möjligen kunde finnas sådana som det lönade mödan
att spara, för att icke genom att skada deras
lifsrötter, skada hela skogen. Detta monstrum
suger från vår fackkorporations medlemmar den
bästa musten ur deras lifskraft redan i ungdomen
och lämnar dem tvinande, utan verklig, uthållig
kraft att strida mot lifvets stormar, der de
vanmäktiga brytas i förtid. Den skadar ännu de
samhällskrafter som bestå af våra
fackmedlemmars närmaste, neml. deras familjer, sående
bland dem dödande, lätt smittande, långsamt
förintande sjukdomsfrön. Orsaken härtill är, som
redan sades, nattarbetet, som fått stor
utsträckning på vår fäckkorporations arbetsåker. Från
en liten planta har den oupphörligt växt, till?
den blifvit nästan oöfvervinnelig. 1 början hade
den varit lätt att öfvervinna, då endast en
affärsman, allenast för sin egen vinning
understödde saken, men då voro vi icke starka nog
till motstånd, hvarför den lätt kunnat gro och
växa intill våra dagar. Så vidt är denna utväxt
utbredd, att våra medbröder fordra dess tillvaro
sägande: »allmänheten är icke nöjd med
någonting annat, den har blifvit van àtt få läsa sin
tidning så snart den fått ögonen öppna på
morgonen". Stödande sig på denna åsigt, vill man
således fullborda dödsdomen! Vore ej mera
vägande skäl af nöden, förrän man kan låta andra
samhällsmedlemmar gå mot sitt fördärf?
Om vi som samhällsmedlemmar lämnade till
den stora allmänhetens besvarande frågan: skulle
allmänheten gå in på att tillfredsställa sin
läslust på eftermiddagen, om dess medmenniskor
fördärfvande och till förtidig död förande
nattarbete afskaffades, kunna vi vara säkra på att
den tänkande allmänheten icke skulle uttala
dödsdomen öfver oss. Då skulle vi få erfara om
den stora allmänheten ville se ogräs inom vår
yrkeskår.
Men allena kunna vi icke öfverlämna nämda
fråga till allmänhetens afgörande, att få i dagen
den skuggsida, som berättigar till sagda lråga,
Vi borde få hjälp från ett håll, hvilket hand i
hand med oss framförde saken. För att få
sådan hjälp, föreslås:
att Finlands typografer genom
Förbundsstyrelsen framställa frågan for
allmänna Finska publicistmötet. Erhålla vi
dess bifallande svar skulle till
tryckeriernas och tidningarnas egare öfverlämnas
Finlands typografers och publicisters
uttalanden i saken. Först sedan dessa
godkändt ändringen delgifves saken den
tidningsläsande allmänheten. På detta sätt,
genom förenade krafter, torde en länge
närd önskan tillmötesgås, neml. böljan
göras till nattarbetets afskaffande.
15:e frågan: Huru kan en lärobok i typografi
på finska språket lämpligast åstadkommas? (Viborgs
afdelning.)
Den praktiska sidan af yrket är icke
tillfyllest för typografen: han bör få äfven teoretisk
utbildning. Men tillfälle till inhämtande af
teoretisk kunskap i yrket liar saknats för de af våra
typografer, som äro kunniga endast i finska
språket. Främmande språks fackliteratur finnes nog
att tillgå, men nyttan deraf ha endast de som
kunna flere språk. Finskspråkig lärobok i yrket
är derför nödvändig för facket, att den’
teoretiska kunskapen blefve allmän och icke vore
endast några enskildas egendom. Bäst torde-en
sådan kunna åstadkommas sålunda, att någon
på annat språk befintlig lärobok öfversattes till
tinska, hvilken kunde häftesvis utges för att
underlätta bördan för subskribenterna.
10:e frågan: Po’ hvilket sätt borde elev
förhållandena i landsorten organiseras så att eleven inom
sin lärotid skidle blifva i tillfälle att erhålla
allsidig insigt i yrket? (Uleåborgs afdelning.)
Referatet ej insändt.
17:e frågan: Hvad vore att göra för att alla
inom typografin arbetande personer skidle kunna
förmås att inträda i Förbundet och der kvarstå?
(Uleåborgs afdelning.)
Referatet ej insändt.
18:e frågan: Huru borde forfaras med de
medlemmar hvilka till följd af bristande
medlemsafgifter uteslutits ur Förbundet då de ånyo önska
inträde i detsamma? (Uleåborgs afdelning.)
Referatet ej insändt.
19:e frågan: Ar det lämpligt att en icke-fackman
fungerar såsom faktor ä ett tryckeri?
(Tammerfors afdelning.)
Redan på första allmänna Typografmötet
valen fråga af nästan samma innehåll under
diskussion, men något, beslut kom ej till stånd, utan
endast uttalades som önskningsmål att ledaren
å tryckeriet bör vara fackman. Å samma möte
påpekade en talare ganska träffande, att till exx.
en sota reen ka vid utöfvandet af yrket enligt lag
är skyldig att ha till arbetsledare en fackman.
Förmodligen förekommer äfven i andra yrken,
om ock ej genom lagpåbud, fackmän som ledare.
Hvarför kunna vi ej fordra detta, så att säga
ovilkorliga, vilkor af tryckeriegareno. Nu ha vi
ett hela landet omfattande förbund, hvilket icke
var fallet vid tiden for första allmänna möte,
och är jag öfvertygad om att vi genom dess
bemedling kunna få detta missförhållande afhjelpt
på de antagligen få ställen, der det förekommer.
Ty oomtvistligt är det ett missförhållande. På
sin plats kan dock vara att upprepa första
allmänna mötets referat af frågan. Det lyder:
„Svaret på föreliggande fråga torde utan
några vidlyftiga utläggningar vara gifvet. När
en icke. fackman tror sig i alt kunna utöfva
bestämmanderätten inom ett tryckeri, äfven i
fråga om arbetsprisen, vill förstå sig på alt, som
ligger utom hans horizont och fordrar att hans
anordningar skola lända till efterrättelse äfven
om de strida mot alla gällande regler, måste ju
den honom underordnade arbetaren befinna sig i
det obehagliga läget, att när som hälst låta sundt
förnuft gifva vika för rent oförnuft, d. s. v. ban
får lof att mera ta hänsyn till hvad förmannen
behagar bestämma om ett arbetes utförande, än
de lagar konsten själf uppställer, och om hvilka
förmannen är okunnig. Tror sig den sistnämde
kunna leverera ett, arbete för ett visst lågt pris
och ålägger sättaren att för en viss aflöning
utföra detsamma nödgas denne, oaktadt han för
väl inser, att det af icke fackmannen åsatta låga
priset icke står i något rimligt förhållande till
arbetets beskaffenhet, utföra något, som tvärtemot
bättre vetande står under all kritik. Flere
exempel att förtiga. En icke fackman bör sålunda ej
få drifva boktryckerirörelse utan faktor. Att
emellertid denna fordran icke respekteras, är en
för mången känd beklaglig sanning, och anhåller
jag att mötet måtte uttala sig om, hvad som till
förekommande af ett slikt missbruk af den
typografiska konsten vore att göra".
Nästan hela typografkåren har kännedom om
huru en så kvalificerad ledare betedt sig mot sin
arbetspersonal i Wasa, derifrån ifrågavarande
diskussionsfråga då ingick. Och detta förhållande
har derstädes existerat i närmare 7 år.
Förändring; till det bättre måste uttänkas.
I anseende till frågans vigt ber jag mötet
förena sig om följande kläm:
Mötet, öfverlämnar den närmare
behandlingen och beslutet i frågan till
Förbundsstyrelsen, dock med den önskan, att
Förbundsstyrelsen försöker på bästa sätt
afhjelpa saken.
20:e frågan: Slutlig granskning af förslaget till
stadgar för Förbundets Sjukhjelpskassa.
21 :a frågan: Slutlig granskning af förslaget till
en hela landet omfattande löne-tariff.
22:a frågan: Hrilket vore det lämpligaste sättet
för Reservfondens förökande?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
