Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 34 (10;
GUTENBERG
5i
Stödande oss på uttalanden af flere erfarna
tidningssättare och egen erfarenhet i saken, är
allmänna åsikten den, att under 7 timmar hinnes
med circa 300 rader, sättning och korrigering.
Detta utgör resultatet af den tid den nya
tariffen bestämmer till sättningstid.
Då lönen för vanlig stilsort enligt nya tariffen
utgör 2 m. 63 p. (nu 2: 25) pr 100 rader, gör detta
pr dag 7 m. 89 p. Om vi beräkna afläggning,
prickning o. a. tid till 3 timmar, fä vi denna
inkomst för 10 timmars arbete. Då vi ännu taga
med de i tariffen bestämda fridagarne samt helger,
få vi häraf 22 arbetsdagar i månaden. Lönen
skulle således blifva 173 m. 58 p., hvartill
beräknats 25 °/0 lokalförhöjning, således i landsorten
delvis lägre.
Om i denna 10-timmars arbetstid ingår
vänt-ningspenningar, är det ju klart, att detta endast
är ersättning för förlorad arbetstid, och således
icke höjer sagda månadslön.
Hvad åter beträffar förhöjningen efter kl. 12
på natten, vilja vi icke neka till att den ser ut
att vara något hög. Men att denna bestämning
icke tillkommit i afsikt att skinna, torde vara
klart äfven för hr F. Meningen är endast att
bereda den stackars nattsättaren tillfälle till helst
någon hvila under den tid kroppen mest har
behof däraf.
De siffror hr F. presenterar som medelinkomst
för N. Pressens sättare för närvarande, kunna
nog vara sanna, men att arbetaren härvid fått
släppa till af sitt enda »kapital" — hälsan —
lär äfven vara säkert. För att bevisa detta
påstående behöfves knappast annat än att
hänvisa dertill, att medelåldern bland Nya Pressens
sättare f. n. v. är endast 27 år.
Då vi jämföra den nuvarande arbetstiden för
sättare å morgontidningarna — c, 12—15 timmar
— med den i nya tariffen stipulerade tiden, komma
lönerna icke alls att stiga, utan tvärtom att falla.
Men såsom redan sades, afsikten har ej heller
varit den. Fråga är endast därom, att
tidnings-sättarene till en del måtte fa afskaffadt det
mar-teringssystem, som redan vid den bästa
mannaåldern för dem i en förtidig graf.
Så ofta vi än anhållit om förbättring häruti,
har det skett för döfva öron. Bästa beviset
härpå är återigen hr Finanders förblindande siffror.
Måtte äfven detta utgöra en uppmaning för
oss typografer att innerligare sluta våra led. Ty
utan säker sammanslutning ha vi icke något hopp
om att kunna förbättra vår ställning.
Beklagligt är dock att våra måttliga
sträfvanden röna motstånd just från ett håll, därifrån vi
tvärtom borde kunna räkna på hjälp för fredlig
öfverenskommelse i saken, frän personer, hvilkas
plikt bör vara att opartiskt framföra dessa frågor.
Således, kamrater! Bort med händerna från
byxfickorna, bort med sömnigheten! Upp, alla,
till verkligt arbete!
Ren a vapen, ärliga medel!
Till frågan om „inhemsk typografi".
Den af märket F. A. uti Gut. föreslagna inhemska
»typografkonsten" med kottar och hufvuden, har
redan af en insändare någorlunda sakligt gendrifvits,
men kunde mahända ännu vara värd en liten
betraktelse. Och utan att diskutera naiviteterna om hvilka
länder som kunna stoltsera med att vara hemland
för björnar och ekorrar, eller som alstra tall- och
grankottar, och såmedels gifva den typografiska
smakriktningen specifika motiv, måste man genast
förutsätta att detta slags resonnemang uti en sak,
som i och för sig kanske vore värd beaktande, dock
låter som om man icke rätt väl vore orienterad på
det område man tagit till tals.
Fä äro de länder som härtills skapat sig en egen,
bestående smakriktning inom typografin, vi kunna
blott främst nämna Tyskland, England och Amerika.
Men mig veterligt, har inget af dessa land, som
dock äro de tongifvande för bela världens typografi,
uti yrket försökt att särskildt symbolisera sitt lands
natur. Det torde också för hvarje fackman vara lätt
begripligt, att hvarken flora eller fauna inom ett
land äro nog till att gifva allsidigt lämpliga motiv
till de kraf. som ställas pä den nutida typografin,
med särskildt afseende fäst vid dekorationsmaterialet.
Vi kunna ock vid genomögnandet af de frän den
stora världsmarknaden dagligen inströmmande nva
stil- och infattningsprofven blott stadga oss i
öfvertygelsen härom. Och hvad är det som
åstadkommer denna myllrande mångsidighet på den
konkurrerande marknaden? Jo, blott och bart en lefvande,
mångsidig fantasi, lämpad efter yrkets och tidens
kraf, ty sällan träffa vi uti den moderna typografiska
utstyrsehnaterialens teckning något särskildt, för sig
talande motiv. Också torde denna bransch af vart
yrkes framåtskridande utan gensägelse ligga i goda
händer hos de af de stora stilgjuterifirmorna uti
yrket väl installerade tecknare och artister.
Framtiden fàr utvisa i hvilken mån det här
startade stilgjuteri bolagets kapacitet och
produktionsförmåga medgifva upptagandet af konkurrensen i den
af hr F. A. föreslagna riktningen. Lösningen af
fra-gan får helt enkelt tilsvidare stanna vid det
problematiska.
Men att skapa oin, och sä att säga lokalisera
värt lands typografi, som det enligt tillämpning af
de uti Gut. synliga förslagen kan låta, det är saker
som vi ur fackmannasynpunkt icke ens böra taga
till tals. Ty om vi också kunde föra några små
specialiteter till torgs, så har man därmed icke
skapat någon „inkemsk typografkonst". Undertecknad
kan icke heller fatta afsikten med förslagsställarens
tal om att imponera på utlänningen med „vyer från
Finland", ty det gränsar till det rent konstnärliga,
och kan icke tillämpas vid tal om typografi, fast
också om — „en från vanligheten afvikande" sådan.
Antagligt är, att hr F. A. därmed åsyftar sädana
smärre vignetter som af de utlänska stilgjuterierna
i otaliga mängder och variationer, såväl en- som
flerfärgade hällas till salu, och hvilka naturligtvis
för det mesta äro fantasiteckningar med landskap,
blommor m. in., hvilkas teckning i sin miniatyrform
lika väl kan tillämpas pä Finland som något annat
land.
Men värkliga „vyer från Finland" är icke heller
nägot främmande i utlandet. Vi hafva ju storartade
värk berörande vårt lands kultur m. m. till och med
på flere utländska språk, värk, med ypperliga
artistiska reproduktioner belysande värt land och folk
med omfattande och vidsträkt popularitet. Det må
slutligen nämnas att stilgjuteribranschen i sin helhet
dock är för mycket merkantil och yrkesmässig, för
att med sina stereotypa vignetter m. m. imponera i
så vidsträckt mening som br F. A. nog med en
patriotiskt vacker tanke åsvftar.
E. M.
Kirje Helsingistä. — Bref från Helsingfors.
Sisältö: - Innehåll: Havaintoja
liittokokouksesta. — Salaisia kokouksia. —
Ankara järjestelmä. — Vastinetta »Äyräälle",
— »Typografbladet". Don nye
presidenten. — „En kloker bok!’"
Ohi on nyt jännityksellä varrottu ensimäinen
liittokokouksemme hommilleen ja puuhineen. Paljon
oli työtä jos löytyi tekijöitäkin, ja aika rivakasti sitä
käytiin läpi kaikki ohjelman kysymykset pykälä
pykälältä. Että raskain tehtävä tässä oli valiokunnilla,
täytynee myöntää — yksistään tariffivaliokunta istui
viime kokouspäivän vastaisena yönä lähes 4:jään
aamulla — ja josta heille on kiitos annettava, sillä
ilman näiden perusteluita ei kokoukselle myönnetyt
kolme päivää olisi riittänyt kaiken pohtimiseen. Itse
kokouksesta ei voi muuta sanoa kuin hyvää, sillä
kaikki meni tyvneesti ja maltillisesti, joskin siellä
täällä ei aina pysytty rajapyykkien sisäpuolella.
Ettei kuitenkaan kaikki tulisi menemään aivan
ilman soraääniä oli odotettavissakin, ja erittäin
ikävän vaikutuksen teki eräs kokouksen puheenjohtajan
tekemä vastalause, johon muutamat maaseutulaiset
ilman pitempää miettimistä yhtyivät. Tästä en tällä
kertaa tahdo sen pitemmältä puhua, mainita sentään
saattaa, että meikäläisillä on vielä tuoreessa muistissa
mihinkä samallaiset vastalauseet johtivat 1890-vuoden
tariffiliikkeessä.
Edustajista vielä vähäsen:
Helsinkiläisistä kuulin sanottavan, että olivat
hyvin »äkseerattuja" ja että heiltä kaikki kävi
komennuksen mukaan. Eräs näistä kuitenkin äänesti
osastonsa ehdotusta — vastaan.
Turkulaiset olivat melkein poikkeuksetta
äänestys-koneita.
Viipurilaiset olivat valinnassaan onnistuneet
hyvin. Sen edustajista ei voi muuta sanoa kuin:
oikeat miehet oikealla paikalla.
Kuopion edustajasta voi tulevaisuudessa toivoa
hyvää. Yleisissä pyrinnöissä on hänellä jo paljon
laajempi näkökanta kuin useammalla vanhemmalla
niaaseututoverillaan, lisäksi kun vielä on vapaa
ennakkoluuloista ja ahdasmielisyydestä.
Kokouksen ehkä puheliain mies oli kotkalainen
edustaja. Sanat oikein tulvimalla tulivat kuin
..pussin suusta", joskin ei kaikki aina ollut ihan asiallista,
vaan höystettynä kun olivat jollakin sukkeluudella,
vaikuttivat ne useimmiten virkistävästi.
Tampereelta oli muun muassa yksi naisedustaja.
Joensuun edustaja puhui ylimalkaan hyvin ja
asiallisesti Sanoi täällä ensi kerran saaneensa lukea
työväenpuolueen ohjelman, jonka piti erittäin kauniina.
Löytyy siis aina jotain uutta ja hyvää saatavissa
maaseutulaiselle.
Porilaisessa oli käännös tapahtunut sitte kun
viimeksi häntä kuulin.
Rattoisuudesta piti parhaansa mukaan huolen
Ristiinan edustaja. Lisätaksoituksen sanoi tuottavan
hajaannusta osastoon. Jäsenluku on 3 eli yhtä monta
kuin on katuja kaupungissa. Onhan syytä pelätä
sekamellakkaa näin suuressa väenpaljoudessa. Ollen
itse raittiusmies, vastusti hän kovasti — kieltolakia!
Jos viipurilaisia saattoi onnitella, niin on
hämäläisiä sen sijaan surkuteltava siitä kuu lähettivät
kokoukselle jarrun. Niin perin hassunkurista en ole
ennen nähnyt eli kuullut, sillä heidän
paikkakunnalleen ei soveltunut mikään, ei vaikka itse arkkienkeli
taivaasta olisi selvittänyt. Yleinen käsitys näkyy
olleen se. että erehdys oli tapahtunut, työntekijän
asemasta olikin lähetetty työnantaja.
Lopuksi vielä eräs pieni välinäytelmä, josta jo on
ollut „Työmies"-lehdessä kerrottuna ja asetettuna
väärään valoon:
Kuulijain joukkoon näet ilmestyi eräs henkilö, joka
tunnettiin kirjanpainaja Hellbergiksi Tampereelta.
Kun kokouksen johtavilta henkilöiltä oli saatu tietää,
että hänelle ei kuulia- eikä referentfikorttia oltu
annettu, vaadittiin hänet poistumaan jo silläkin
perusteella, kun ei ole liittomme jäsen. Mutta äläpäs vielä!
Eräs H:gin edustaja — »Työmiehen" kirjapainon
faktori — ilmoitti että: »Hra Hellberg on tonnistostamme
saanut Työmies-lehden referenttikortin". Ihmetyttää
vähäsen, koska se »Työmiehen" toimisto 011 muutettu
Palokunnan taloon, sillä löytyy henkilöitä, jotka
näkivät kun kortti työnnettiin hra H:n käteen, mutta
»sakkasivat inistiin", sillä meikäläiset eivät suvaitse
narreja eikä narripeliä. Lopuksi vedottiin hra H:n
omaantuntoon, ja se kai streikkasi, koskahäi’ lopultakin
huomasi parhaaksi luikkia tiehensä. Piileeköhän tässä
kostoa eli näinkö se »Työmies" ajaa organ i satsi
ooni-asioita koettamalla salakähmäisesti saada
vastustajillemme tilaisuutta urkkijatoimeen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
