Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med skratt ock lek så fortgår tokeriet;
Fast ofta gäckad, koppas jag alltjämt.
Men visar jag mig glömsk af slafveriet,
Dras åter bandet till bestämdt.
Hon äger ock en flaska eldig nektar
— Slik konung har ej jordens rund! —
Af björnens kärlek rörd, hon i en lycklig stund
Med fingret stryker litet på hans mund,
En droppe blott, då hennes best försmäktar!
Så lämnar hon mig ensam, flyr i hast;
Men, löst ur kedjan, är jag lika fast.
I hennes spår jag snokar kring beständigt,
Jag letar, vredgas — det är för eländigt!
Dock sådant gör ej henne hufvudbry,
Min fröjd, mitt kval för kenne intet gälla.
På glänt ibland hon brukar grinden ställa
Ock tittar på mig skälmskt, ifall jag ej vill fly.
Ock jag — I gudar, hören mina böner:
Förinten den förtrollning som jag röner!
Förunnen mig den frihet förr jag haft!
Men viljen I ej lösa mina remmar,
Förgäfves ej jag spänner dessa lemmar,
Jag känner det — jag svär: än har jag kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>