- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
289

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af soldaterna ville tydligen skjuta sin fånge med ens.
Men de öfriga tycktes tveka. De gestikulerade ifrigt,
och deras skuggor, som skarpt aftecknade sig mot en
af det röda fackelskenet skarpt belyst stenvägg,
härmade dem. Rösterna voro högljudda och gjorde ett
egendomligt intryck i den rundt omkring rådande
dödstystnaden, hvilken endast då och då hröts af den sårades
stönande klagan.

Men plötsligen uppenbarade sig en ung officer med
ytterligare några soldater. De döko upp ur mörkret
som spöken. Fattade situationen i en blink och slöto
sig i krets kring fången. Den unge löjtnanten kastade
en flyktig blick på det funna tjufgodset, undersökte
den sårade, hvars skjorta i magtrakten var alldeles röd
och genomdränkt af hlod, samt anställde ett kort förhör
med honom. Och sedan, då frågorna icke tycktes ha
besvarats nöjaktigt, gaf han en kort befallning till
soldaterna samt vände sig därpå om och gick.

Men soldaterna lyfte upp den sårade utan att förspilla
tiden med onödigt prat- De slogo döförat till, då hans
bönfallande gråt blef allt ynkligare och ynkligare, allt
mer och mer omanlig. De ställde upp honom med
ryggen mot den stenvägg, på hvilken deras silhuetter
fortfarande rörde sig som de svarta figurerna i ett
skuggspel. De bundo en näsduk för hans ögon. En man
fattade och höll fast honom i hvardera axeln. En annan
man tog några steg tillbaka, lyfte sitt gevär, siktade ett
ögonblick och rörde vid trycket. Ljudet af en skarp smäll
hördes, och dess eko studsade fram och åter mellan
murresterna. Den nattlige tjufven höjde hufvudet framåt.
Knäna veko sig under honom. Kroppen föll handlöst
åt sidan och slog med en duns mot den hårda
grus-täckta marken. Hufvudet vred sig öfver åt venster, och
ansiktet vanställdes af ett hemskt grin, då de blåa
läpparna gingo isär och blottade en arg hvit tandrad.

Hela denna nyss skildrade händelse hade afspelat sig

19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free