Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fästmö och hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hämnas en grannes bitande ord, en tjenares tröghet,
Men då egnar det henne att blidka hans hetta med saktmod.
Tyst må hon tåla hans knot, tills ifvern lemnat hans sinne,
Likasom björken böjer sin topp för ilen och tåligt
Väntar på aftonens stund, när stormarne längta till hvila.
Snart nog ångrar han allt det hårda han sagt i sin vrede,
Om ett förtörnande svar ej ligger och retar hans sinne,
Och han önskar ej mer än att godhet gälda med godhet.
J. L. Runeberg.
I min tanke bör den verkliga kärleken kunna
uppoffra allt utom samvetet, och den maka, som
skall kunna skapa din lycka, bör hafva någon
bättre grund för sin egen, än ett flygtigt
ungdomligt tycke och en viss hederskänsla hos dig.
Claude Gerard.
Det gifves hos qvinnan en sinnesstämning,
som verkar, att ehvad hon gör inom sin husliga
krets, blir det väl gjort, att, hvart hon går, en
stilla fröjd följer henne, lik den af en lugn
vårdag, att, der hon dröjer, dröjer äfven en trefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
