Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brud, fadren och modren till sitt barn, barnet till
sin moder eller fader. Jag vill icke vara dig
förutan — det synes vara den halft omedvetna
tanke, som drager det ena djuret till det andra,
så att biet icke förirrar sig ifrån sin kupa, och
den lilla myran på sin idoga stråt städse
återvänder till stacken. Så samlar sig också träd
till träd, växt till växt, och sjelfva dina cedrar
på Libanon, väldiga som de äro, älska icke att
stå allena. Så har du ock satt dina stjernor på
himmelens fäste, att när den ena intager sin
bestämda plats, så intager den andra sin, och hvar
och en synes mig säga, när hon en klar natt
tändes öfver mitt hufvud: jag vill icke vara eder
andra förutan. Ja, äfven der, hvarest det ena
bland det, som du skapat, går under för det
andra, tycker jag mig förnimma något af samma
stämma. Vintern går under för våren, våren för
sommaren, sommaren för hösten, och dock kan
den ena årstiden icke vara den andra förutan; ty
hvad vore en vinter utan en vår, eller en
sommar utan en höst? Ja, sjelfva lifvet lockar döden
i sina fotspår, och han försummar icke att
hörsamma kallelsen; och döden, den girige samlaren,
kan dock icke underlåta att åt lifvet återgifva
det bästa af sitt byte. Så synes mig lifvet spörja,
redan från den första stund det tändes: död, hvar är
du? Och döden säger: allt detta gömmer jag åt lifvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
