Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haganesviken och Barð
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urminnes tider, och dem får man inte slå.
Inte för att jag tror på sådant, men den tron
kan man inte ta ur folket här. Jag skulle
vilja sköta prästgårdens jord ordentligt och
ta allt till vara, men det skulle väcka så ond
blod i trakten, att jag skulle göra mig omöjlig.
Om någon slår dessa álagablettir, händer
strax en olycka, en häst dör, ett får dör eller
något ännu värre händer. Huldrefolket är som
vi, hushålla som vi, äta som vi och ha kreatur.
Man sätter ut mat åt deras barn, mjölk och
sådant. Och man måste delvis inrätta sitt liv
för att icke störa dem. Jag fiskar till exempel
inte i ån, då huldrefolket genom särskilda
tecken ger till känna att det är dess tur att
fiska.
Vi hade icke velat rida. Nu kom prästens
son och en annan pojke med tre hästar i
galopp utför liden. Där fanns ingen ridstig
och det såg farligt ut i ripriset och bland de
höga tuvorna, men dessa hästar äro ju som
stengetter. De stannade vid åbrädden och
laxnoten avlastades.
— Och här häckar ejder litet varstans
nedåt havet, fortsatte prästen. Jag har sex
skålpund. Köp dem! Ni skall få det till 12
kronor skålpundet–— men nu ska vi se
på min varma källa! Den är alldeles här!
Där kom den upp ur jorden. Det rök litet
av den. Wulff som botaniker störtade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
