Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haganesviken och Barð
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag har mina märken. Jag känner igen
vart enda tum av vattenytan. Och var gång
den har ändrat sig, står där en lax och arbetar
emot strömmen.
Men den stora laxen hade ställt till den
sköra noten ordentligt. Det var hål som man
kunnat krypa igenom. Kaptenen lagade
doningarna igen och så red prästen över.
Åter var en lax i noten. Ett ögonblick
såg det ut som om han skulle gå sin väg, ty
han hoppade meterhögt med det åldriga
fångstredskapet. Och den impulsive Wulff kastade
sig som han gick och stod framstupa i ån
och tog lax och not i famn. Det gick bra, och
en ny lax ljöt döden på stranden.
Prästen strålade och vi med.
Ännu en lax blev vårt byte, en vacker en
på omkring 5 kilo, och den fingo vi i present
av prästen.
Men nu måste vi gå hem, ty våra båtkarlar
väntade.
— Nej, vi fingo visst inte gå hela vägen.
Prästen hade en gammal båt i Hólmsvatn och
ville ro oss över, vilket skulle förkorta vår väg
betydligt. Och dessutom skulle vi få mycket
svårt att i det här diset och skymningen hitta
vägen. Vi antogo alltså med tacksamhet
anbudet. En av pojkarna skickades hem med
hästarna, noten och fångsten och snart hörde
vi en livlig galoppspurt uppför liden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
