Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Þingvellir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men nu växer ett sorl i bodgatorna. Det
närmar sig och alla gå ut. Det är
Ljósvetningarna som komma till tinget. Främst rider
goden klädd i en kappa av mårdskinn, stövlar,
kjortel och byxor av fint kläde. Efter honom
komma hans tingsmän i sina bästa dräkter. En
kvinnojägare med blont hår och sjöblå ögon är
iförd en vit skjorta och har ett guldband om
sin mössa. Hans svärdsfäste är inlagt med guld
och betslet är av purt silver. Tofsar av silke
dingla från hans sadel och hästens pannguld
blänker i kvällsolen. Efter tingsmännen rida
kvinnorna och tjänarna med sina packhästar i
en lång rad. Det blir trängsel och stockning
mellan bodarna. Fränder och vänner välkomna
och önska tingslycka medan tjänarna skynda
att göra i ordning bodan och brygghuset. Kol
lúsablesi och andra tiggare hjälpa till för att
förvärva sig tjänarnas ynnest, ty de veta att
tjänstvilligheten skall belönas med en och
annan fet bit framdeles.
Men nu är Kol hungrig och går till
närmaste kök för att få mat. Han viker
vadmalen åt sidan i Åsgrim Ellagrimssöns
brygghusdörr och får i samma ögonblick en slev
kokhet gröt i ansiktet. Där är han alltså icke
välkommen. Han torkar under förbannelser
gröten ur ögonen och går till Östfjordingarnas
bodar, där han vet att han är fruktad för sina
hemliga konster, och där får han sitta ned vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
