Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Gullfoss och Skipholt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter en kilometers ritt norrut längs avgrunden
låg Gullfoss framför oss.
Läsaren kan icke begära att jag skall
beskriva dundret och bruset illusoriskt.
Men Gullfoss är ett av världens vackraste
vattenfall. Mellan höga basaltklippor störtar
det i två avsatser ned i en omkr. 50 m. djup
klyfta. Dess bredd är omkr. 250 m. Skummet
står som en rök i svindlande höjd och i
solskenet stå tre regnbågar — eller rättare
regncirklar innanför varandra framför fallet. Vi se
hela de sjufärgade strålkretsarna obrutna.
Wulff och jag vråla till varandra något som
ingendera uppfattar — antagligen gäller det
fallets skönhet.
Man säger att Gullfoss är vackrare än
Niagara, som jag icke sett. Men Europa har intet
vackrare fall. Och hellre än jag beskriver ett
vattenfall tecknar jag det, om jag också skulle
sitta inne med ett helt lexikon av superlativen
Tysken Küchler, som varit där, säger sig ha
stått stum, hans landsman Herrmann var
överväldigad, men jag vet ju ej hur många meter
eller ton som behövas för att överväldiga en
tysk. Jag blev för min del glad — den första
känslan var uteslutande glädje över tillvaron.
Yppigare gräs än i närheten av fallet har
jag icke sett på Island, och hästarna, som
tydligen icke ägnade en tanke åt fallet, njöto
energiskt av den ovanligt rikliga födan. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
