Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Galtalækur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikliga tillförsel av smältvatten från jöklarna,
och vi, som aldrig sett en allvarlig
flodövergång, undrade hur både vi och hästar skulle
kunna göra den.
Sadlarna och kistorna lyftas av och
placeras i en båt, med vilken en av bondens folk
ger sig ut i floden, som här är över 200 m.
bred. Snabbt ror han igenom bakvattnet, men
om ett ögonblick är han fångad av forsen. Han
arbetar med stäven snett emot den, kommer ett
par hundra meter nedåt floden in i motsatta
strandens bakvatten och ror så lugnt upp emot
strömmen till landningsstället.
Stranden där vi stå motsvarar mina
föreställningar om Styx’ eller Acherons.
Järnfärgade vassa lavablock kanta den så långt
ögat når, samlingar av pimsten rassla under
våra fötter och flodsanden är kolsvart.
Men nu börjar en vidrig scen. Hästarna
skola jagas ut i floden och tvingas att simma
över. De fnysa, frusta, treva sig fram på den
ojämna bottnen, men göra helt om, då de finna
strömmen för stark. Följemännen och
þjórsárholtsbonden svära och jaga dem ut igen med
stenkastning. De vassa lavastyckena träffa dem
överallt, i huvudet, på länder och ben. Åter
pröva de stackars djuren på ett försök, störta
sig i, men tagas av strömdraget, vända och
klättra upp på stranden långt nedanför
utgångspunkten. Där de landa är bottnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
