Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åt Häcklefjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han för han var dum och snål. Han hade det
nog inte så bra just nu, stackarn!
Vi voro vakna sedan sextiden och oändligt
trista, ty den syn som mötte oss, då vi slogo
upp ögonen, bådade icke gott för dagen. Wulff
hade under natten, plågad av värme och loppor,
öppnat fönstret i vår lya. Nu stod en våt
dimma utanför, tjock, ogenomtränglig. Den
hade trängt in i rummet också och allt var
fuktigt. Den var så kompakt, att den började
kondensera sig till regn. Under dessa
förhållanden var en bestigning otänkbar. Vad var att
göra? Äta och vänta! När våra följemän
uppenbarade sig, hade tjockan lättat, men ett
oändligt fint regn dalade ned ur den blygrå
atmosfären.
Medan följemännen kokade våra konserver
och vi klädde oss efter tvagning i Europas
minsta handfat, kom emellertid Ingjaldur och
lovade oss en alldeles ovanligt vacker dag, om
gamla märken ej slogo fel. Den skulle bli
sommarens vackraste.
Med sinnena något lättade åto vi vår
frukost, och när vi slutat den började solen redan
bryta sig i gräsets milliarder daggdroppar.
Aldrig skall jag glömma denna dag! Jag
skall minnas den som en av de viktigaste
stationerna i mitt liv. Solen sken som om det
varit världens första morgon efter Kaos’ natt.
Snöfläckarna på Hekla lyste ljusblå mot det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
