Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av oss, och då vi reagerade, blev han brutal.
Och så den där otäcka figuren som jämt sover
i hans knä! — — — pfui Deibel!
En bömisk musikprofessor, ett
sextioårigt lindebarn, går omkring och talar Bach
och fugor. Hans välvilja gör att man tolererar
honom en stund, men det finns annat i livet
än Bach och fugor. Jag var för vänlig mot
honom i början och nu tror han att jag
ständigt längtar efter honom. Och en dag säger
jag resolut att jag aldrig har tyckt om musik,
särskilt aldrig om Bach, och jag får
kväljningar, när jag tänker på en fuga.
Han lägger handen på min axel och ser
bekymrat in i mina ögon med ett fett och
osäkert leende:
— Aber mein lieber Herr, Sie sagten
ja — — —
— Ich habe nichts gesagt, bitte, und ich
bin furchtbar müde, wissen Sie! Ich bin zum
umfallen, entschuldigen Sie!
Och jag reser mig och går till prof.
Martins bord. Den blide bömaren skakar
sorgset sina långa gråa lockar och söker upp ett
annat offer.
Så mycket angenämare var det att göra
bekantskap med professor Björn Magnússon
Olsen, den bekante patrioten och fint bildade
klassikern, en av de grundligaste kännarna av
Islands språk och historia. Och med samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
