Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inblick i ungefär detsamma som rör sig i
sinnena hemma hos oss.
Just då hade jag längtat att få se en
väldig rödskäggig skotte med kjol och nakna knän
och sin klans färger möta oss. Men någon
sådan fick jag aldrig se, ty den rasen är
utdöd. I stället fick jag se fulla människor som
hycklade sabbat. Jag hann under denna lilla
automobiltur se mera social och klerikal
humbug än jag hunnit se förut. Måtte vi aldrig
komma därhän! Om vi icke redan äro där!
Det vackraste jag såg var de gamla slotten
och de gamla byggnaderna i de gamla
städerna. Jag reser full av besvikenhet ned till
Leith, och den hövlige konstapeln öppnar åt
mig.
Under nästa dags sol gingo jag och Wulff
åter upp på Princes Street i Edinburgh. Kanske
jag glömt berätta för de okunniga, att Leith
är Edinburghs hamnstad och sammanvuxen
med huvudstaden. Men Edinburgh har något
av Soligt Atén över sig, åtminstone i de övre
partierna, medan Leith fortfarande verkar
Skamsund med folk i sportmössor, som stå och lura
på nästa shilling.
Jag längtar hem. Ty att gå i sådana här
städer, hur vackra de än te sig, är halvmesyr.
Hemma har jag åtminstone en rät linje att
luta mig mot, havets. Men jag vet att jag inte
passar vid havet heller. Dock — man lär sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
