- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
14

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Första boken. Hur ett dåligt rykte smides ihop - 3. För din hustrus räkning, när du gifter dig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

enligt andra hennes son -eller sonson, medan ännu andra
försäkrade, att gossen alls icke var släkt med henne.
Hon hade litet pengar, tillräckligt för deras tarfliga
uppehälle. Hon köpte en liten ängsmark vid La Sergentée
och en kålgård vid La Roque Crespel, nära Rocquaine.
Huset vid Bå de la Rue stod vid denna tid i elakt rykte,
och det hade ingen bott där på öfver trettio år. Också
var det nära att falla i ruiner. I trädgården, som alltför
ofta fick mottaga besök af hafvet, kunde ingenting växa.
Förutom det nattliga bullret och det oförklarliga ljusskenet
hade detta hus den hemska egenheten, att om man på
aftonen lade på spiskransen ett ullgarnsnystan med några
strumpstickor och där bredvid ställde en skål full med soppa,
så fann man på morgonen soppan uppäten, skålen tom
och ett par stickade vantar. Man bjöd ut detta ruckel
och gasten, som huserade där, för några pund sterling. Den
ofvannämnda kvinnan köpte det, tydligen därtill förledd af
djäfvulen — eller det goda priset.

Hon icke blott köpte det, hon bosatte sig äfven där med
sitt barn, och från den stunden blef det lugnt och stilla
i huset. — »Det där. huset har fått hvad det vill», sade
folket i trakten. Spökerierna upphörde. Man hörde icke
längre några skrik där i daggryningen, såg icke längre något
annat ljus än det talgljus, som på aftonen tändes af den
goda kvinnan. En trollpackas talgdank kan vara lika
god som djäfvulens bloss. Denna förklaring
tillfredsställde den stora hopen.

Kvinnan förstod att draga nytta af sina små jordlappar.
Hon hade en bra ko, som gaf ett präktigt gult smör, hon
skördade ur sin trädgård hvita musettäpplen,
sockertoppskål och potatis af det slag, som kallas Golden drops. Hon
sålde, hon som en annan, »palsternackor kappvis, .bönor
kannvis och lök för så och så mycket hundradet». — Hon
gick icke själf till torget utan .lät genom Guilbert Falliot
sälja sina varor till handlandena i S:t Sampson.

Huset hade blifvit obetydligt repareradt, men
tillräckligt för att kunna bebos. Det regnade icke in i rummen
annat än vid mycket häftiga oväder. Byggnaden bestod af
en botten- och en vindsvåning. Bottenvåningen innehöll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free