Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En midsommarnattsdröm. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med våra nålar båda samma blomma
På samma stol och samma märkduk båda,
Och sjöngo samma ton och samma visa,
Som vore våra händer, röster, hjertan
Tillhopagrodda. Så vi växte opp,
Ett tvillingkörsbär likt, som deladt tycks,
Men är i delningen en enhet dock,
Två ljufva bär på en och samma stjelk,
Två kroppar, som det tycktes, men ett hjerta,
Två vapenfält i samma sköldemärke,
Hopfogade inunder samma hjelm.
Nu rifver du vår gamla kärlek sönder
Och hjelper män din arma vän att håna.
Det är ej vänligt, höfves ej en jungfru;
Vårt kön såväl som jag skall banna dig,
Fastän jag ensam känner hånets smärta.
Jag hör förvånad dina bittra ord;
Jag hånar icke dig, du hånar mig.
Har du ej sändt Lysander hit att håna
Mitt anlet och mitt öga med sitt smicker,
Samt öfvertalt din andre älskare,
Demetrius, som sparkade mig nyss,
Att kalla mig sin engel, nymf, gudinna,
Och himmelskt skön? Hur kan han säga så
Åt den han hatar? Hvarför skall Lysander
Förneka dig, som herrskar i hans själ,
Och gå till mig, kantänka, för att gilja,
Om du med flit ej eggat honom upp?
Om jag ej står så högt i gunst som du,
Omhuldad så af kärlek och af lycka,
Men är olycklig af olycklig kärlek –
Du borde ömka mig, men icke håna.
Jag ej förstår, hvad du med detta menar.
Förträffligt! fortsätt! hyckla sorgsna blickar
Och grina, då jag vänder ryggen till!
Gör miner! laga, att ert skämt ej tryter!
Det är så qvickt, att det bör skrifvas opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
