Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. IV, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att allt går lika bra. De såge heldre,
Om ock det gällde deras eget skinn,
Att upprorsskaror stormade i staden,
Än att handtverkarn sjunger i sin bod
Och går i stilla ro till sina värf.
Det gick ju bra. – Är det Menenius?
Det är det; han har blifvit mycket höflig
På någon tid. – God dag!
God dag, god’ vänner.
Er Coriolanus saknas icke stort,
Om ej af sina vänner; staden står
Och står väl så, hur ond han än må vara.
Ja, det är bra, men kunde varit bättre,
Om han sig uppfört fogligt.
Säg, hvar är han?
Det vet jag ej; hans hustru och hans mor
Ha ingenting om honom sport.
Må gudarna er båda två beskydda.
God afton, mina grannar!
God afton, allihop!
Vår pligt det är
Med hustrur och med barn att böja knä
Och bedja för ert väl.
Er lyckan följe!
Farväl, godt folk; ack, hade Coriolanus
Er älskat så som vi!
Er skydde himlen!
Farväl, farväl!
En lyckligare tid
Och mycket trefligare är det nu,
Än då de sprungo rundt kring gatorna
Och skreko: uppror! –
Cajus Marcius var
En tapper krigare, men oförskämd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
