Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 5 - Hamlet. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Haml.
Till hvila, störda ande! – Mine herrar,
Jag säger er farväl af allt mitt hjerta,
Och hvad en man så arm som Hamlet är
Kan göra att sin vänskap er betyga,
God vilja skall ej fela. – Vi gå in.
Men städse fingret på er mun, jag ber.
Ur led är tiden; ve! att jag är den,
Som föddes att den vrida rätt igen.
Nu kommen, vänner, låt oss följas åt!
Rinaldo, gif Laertes dessa pengar
Och dessa vexlar.
Det skall ske, hans nåd.
Du gjorde synnerligen klokt, Rinaldo,
Om, förr’n du sökte honom opp, du gjorde
Om hans beteende dig underkunnig.
Det har jag också ärnat, nådig herre.
Bra sagdt, ja mycket bra. – Du spörjer först,
Hur många Danskar vistas i Paris,
Utaf hvad stånd och villkor, hur de lefva,
Med hvem de umgås och på hvilken fot.
När du med dina frågors omsvep funnit,
Att de Laertes känna, kan du rycka
En smula närmare på saken. Ställ dig,
Som du på långt håll kände honom till.
Du känner, säger du, hans far, hans vänner,
Och honom något litet. – Säg, förstår du?
Ja, mycket väl.
Och honom något litet, –
Så skall du säga – litet eller intet,
Men om det är densamme som jag menar,
Så är han vild och si och så beskaffad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
