Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uti sitt lopp det himlafält belyste,
Der nu den tindrar, sågo vi, Marcellus
Och jag, när klockan just slog ett –
Tyst, stilla! – Se, der är han nu igen.
I samma skepnad som den döde kungen.
Horatio, du är lärd, tilltala honom.
Säg, liknar han ej kungen? – märk Horatio.
Fullkomligt; jag är stel af skräck och häpnad.
Han tyckes vänta på att talas till.
Horatio, tala du.
Hvem är du, säg, som störer nattens frid,
Klädd i den krigiskt herrliga gestalt,
I hvilken Danmarks nyss begrafne konung
Förr trädde upp bland oss? Vid himlens makter
Jag dig besvär, o tala!
Han är förtörnad.
Se, han skrider undan.
Stå, tala, tala, jag besvär dig, tala!
Försvunnen! Svara vill han ej.
Hvad nu, Horatio? Ni är blek, ni darrar:
Är detta bara fantasier, säg?
Hvad tror ni nu?
Inför min Gud! Jag skulle det ej trott
Förutan detta klara vittnesbörd
Af egna ögon.
Liknar han ej kungen?
Som du dig sjelf.
Just sådan var den vapenskrud han bar,
Då han i härnad drog mot stolta Norrige;
Så bister såg han ut, när sist, förgrymmad,
På isen han slädburen Polack slog.
Förundransvärdt!
Två gånger så just denna dödens timma
Förbi vår vakt med krigisk ståt han gått.
Jag vet ej rätt, hvad jag derom skall tänka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
