Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. II, 6 - Två ungherrar från Verona. II, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han ärnar denna qväll uppå en stege
Till engeln Silvias fönster klifva upp,
Och jag är deri min rivals förtrogne.
Nu ger jag genast hennes fader kunskap
Om deras list och förberedda flykt;
Förbittrad skall han Valentin förvisa,
Enär han Thurio vill ha till måg;
Är Valentin sin kos, så skall jag listigt
Den dumma Thurio vid näsan draga.
O kärlek, gif mig vingar, att jag snart
Må sätta din ingifvelse i fart!
(Går).
Jul. Ett råd, Lucetta; hjelp mig, goda flicka!
Vid kärleks hulda makt jag dig besvär –
Ty du den tafla är, der mina tankar
I klara skrift-drag stå att läsa alla –
Att tänka ut åt mig ett lämpligt sätt,
Hur jag med heder måtte företaga
En resa till min kära Proteus.
Luc. Ack, vägen är för lång och för besvärlig!
Jul. En fromsint pilgrim tröttnar icke upp
Med svaga fjät att mäta kungariken,
Än mindre hon, som kärleksvingar har
Och flyger till ett föremål så kärt
Och så gudomligt som min Proteus.
Luc. Nej, vänta heldre, tills han kommer åter.
Jul. Du vet ju, att jag lefver af hans blickar;
Haf miskund med den nöd, som pinar mig,
Då jag så länge denna föda saknat.
Ack, om du kände rätt hvad kärlek är,
Så skulle förr med snö du tända eld,
Än vilja släcka kärlekseld med ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
