Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Förra delen. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ju bättre född, dess närmare till döden.
Min brorsons felsteg lätt kan glömmas bort,
Hans ursäkt är ett hetsigt ungdomsblod,
Han bar ett fribref blott uti sitt tillnamn
"Vildhjernan Hetsporr," styrd af galna nycker;
Hans alla synder falla på mitt hufvud
Och på hans fars; – vi hafva fostrat honom,
Från oss till honom är förderfvet kommet,
Och vi, som allt förskont, för allt få plikta. –
Nej, bästa frände, gif för ingen del
Om kungens tillbud Henrik någon kunskap.
Säg hvad ni vill, jag skall bejaka det.
Der kommer han.
Min farbror återkommen! – Sätt i frihet
Lord Westmoreland. – Hvad nytt, min bästa farbror?
Att kungen genast bjuder er batalj.
Låt Westmoreland utmana honom då.
Lord Douglas, gå ni sjelf; säg honom det.
Det skall jag visst, och det af hjertat gerna. (Går).
Det fins ej minsta spår till nåd hos kungen.
Ni bad väl ej derom? Det Gud förbjude!
Med saktmod våra klagomål jag androg,
Så ock hans mened; han den öfverskylde,
Försvärjande, att han sig ej försvurit.
Han kallar oss förrädare, rebeller
Och vill med stolta vapen uppå oss
Sin hämdlust släcka.
Upp, till vapen genast,
J riddersman! Ty djerf utmaning har
Jag slungat in i halsen på kung Henrik,
Och Westmoreland, hans gisslan, bar den fram;
Snart griper han oss an, det slår ej fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
