Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den femte. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty vi veta tillräckligt, när vi veta att vi äro
kungens undersåter. Om hans sak är dålig, så aftvås
all vår skuld genom vår lydnad mot kungen.
Will. Men om saken icke är god, så har kungen sjelf
en tung räkenskap att aflägga, när alla de ben och
armar och hufvuden, som huggas af i en batalj, förena
sig igen på den yttersta dagen och ropa alla: – vi
dogo der och der; några svärjande, några ropande på
fältskären, några jemrande öfver sina hustrur, som de
lemna efter sig i armod, några öfver sina obetalta
skulder, några öfver sina ouppfostrade barn. Jag
räds att de äro få, som dö saligt i en batalj, ty
huru kunna de christeligen bestyra om någonting,
då blod är deras enda tanke? Om nu dessa menniskor
icke dö saligt, så är det en ful historia för kungen,
som fört dem dit; ty att icke lyda honom, det vore
emot allt undersåtligt skick och ordning.
K. Henr. Om således en son, som utaf sin fader skickas
ut i handel, förolyckas på hafvet som en syndare,
så borde, efter er mening, hans syndaskuld falla
på fadren, som skickade honom; eller om en tjenare,
som på sin husbondes befallning fortskaffar en summa
penningar, blir öfverfallen af röfvare och dör i
många oförsonade orättfärdigheter, så kan ni kalla
husbondens handtering för upphofsman till tjenarens
fördömelse; – men så är nu icke fallet; kungen är ej
förpligtad att svara för hvar och en särskild af sina
soldater, huru han lyktar sitt lif; ej heller fadren
för sin son, ej heller husbonden för sin tjenare; ty
de vilja icke att de skola dö, fastän de vilja att
de skola göra sin tjenst. Dessutom fins det ingen
kung, hans sak må vara så fläckfri som helst, som,
om det kommer till svärdets afgörande, kan utkämpa
sin sak med alldeles fläckfria soldater. Några hafva
måhända på sitt samvete en blodskuld, begången med
öfverläggning och af berådt mod; några hafva bedragit
jungfrur med brutna, trolösa löften; några göra kriget
till sitt bålverk, då de förut hafva blodbestänkt
fredens hvita barm med plundring och rån. Om nu sådana
menniskor hafva gäckat lagen och undgått sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
