Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Första delen. IV, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han svängde öfver mig sitt blanka svärd,
Och som ett hungrigt lejon gick han på
Allt hvad bedrift och rasvill hug förmå.
Men då mitt tappra skydd allena stod
Och, oanfäktad, såg sin faders blod,
Då rusade han bort ifrån min sida,
En furie lik hvars ögon rulla vida,
Och sig i franska krigstumultet sänkte;
I detta mordhafs djup min Talbot dränkte
Sin djerfva själ; der föll han i sin blod,
Min Icarus, mitt blomster, min klenod.
Ack, dyre herre, se! Der är er son!
Du narr till död, du möter oss med hån?
Och likväl från din fräcka bödelshand,
Förenade i evighetens band,
Två Talbots, dig till trots, i luftig sky
På skära vingar upp ur stoftet fly. –
O du, hvars sår ge döden sjelf behag,
O skänk din far ditt sista andedrag!
O, tala! Trotsa döden midt i synen,
Han är en Fransman, rynka ögonbrynen;
Du ler, mitt barn; din mening fattar jag:
"Var döden Fransman, stod han lik i dag."
Kom, kom och lägg min John i fadersarm,
Min ande tål ej längre denna harm.
Farväl, soldater! Mitt mig ödet gaf:
Min gamla arm är unga Talbots graf. (Dör).
Om York och Somerset till bistånd kommit,
Vi skulle haft en blodig dag i dag.
Hur Talbots lejonvalp med gramse mod
Sin späda klinga dränkt i Fransmäns blod!
En gång jag mötte John och sade så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
