Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cymbeline. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I denna kalla håla timmarna
Vid köld och frost? Vi hafva intet sett,
Vi äro djur som räfven listiga
Och krigiska som ulfven efter föda.
Vår djerfhet är att jaga det som flyr,
Vår bur vi göra till vårt chor, der vi
Som fångna foglar fritt i häkte sjunga.
Bel. Ack, så ni talar!
Om blott ni kände stadens ockreri
Och hade rönt det grundligt; hofvets konst,
Så svår att öfverge som bibehålla,
Och från hvars topp man måste falla ned,
Om ej med ständig skräck på slipprig bana
För fallet bäfva; krigets vedermöda,
Ett id som endast tyckes söka faran
För ärans skull - den dör då man den söker -
Och ger oss lika ofta smädlig grafskrift
Som bragders lön, ja mången gång förvärfvar
Den tappre skam till tack och tvingar honom,
Hvad värre är, att krusa för förtalet. -
Ack, gossar, denna saga kan man läsa
Uti mitt lefnadslopp. Min kropp är märkt
Af Romarsvärd; mitt rykte var det bästa,
Mig Cymbeline höll kär, och nämnde man
En hjelte, var mitt namn ej mycket fjerran.
Då var jag lik ett träd, hvars grenar böjdes
Af frukters mängd, men på en enda natt
Kom - nämn det hur ni vill - storm eller plundring
Och skakade den mogna frukten ned,
Ja sjelfva löfven; blott och bar jag stod
För blåst och regn.
Guid. Hur opålitlig gunsten!
Bel. Mitt fel var endast - som jag ofta sagt er -
Att tvenne skurkar, hvilkas mened gällde
Mer än min rena ära, svuro på
Att jag med Romarne i samråd var.
Så blef jag biltog, och i tjugo år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
