Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och mycket större kraft än mången annan
Af samma ålder.
Pol. Vid mitt hvita skägg,
Då gör du honom ofog på ett sätt
Som föga sonligt är. Visst bör min son
Få välja maka sjelf, men lika visst
Bör ock en far, hvars enda fröjd det är
Att fagra barnbarn få, ett ord i laget
I sådant ärnde ha.
Flor. Allt detta medgifs;
Men af en annan orsak, stränga herre,
Den ni ej veta får, har jag ej sagt
Min fader någonting.
Pol. Han bör dock veta’t.
Flor. Han skall ej.
Pol. Åh jo!
Flor. Nej, det får han icke.
Den g. herd. Åh jo, min son; han ej behöfver harmas
Då han ditt val får veta.
Flor. Nej, han får ej. –
Förlofning nu!
Pol. (Kastar af förklädningen).
Skilsmässa nu, god junker,
Som jag ej vågar kalla son; för låg
Du är för sådant namn. Du, spirans arfving,
På herdestafven lysten! – Gamla skurk,
Det grämer mig, att, då jag hänger dig,
Jag blott en veckas tid ditt lif förkortar! –
Och du, snutfagra hexa, som helt säkert
Den furste-narren kände som du lockat –
Den g. herd. Ack, ack mitt hjerta!
Pol. Jag skall låta piska
Din fägring bort med törnen och dig göra
Mer otäck än ditt stånd. – Du galna pojke,
Om någonsin jag spör att du blott suckar
För det du ej får se den här juvelen –
Och det lär aldrig ske – gör jag dig arflös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
