Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En sådan helsning. Jag är ingen skurk;
Farväl! Jag hör, att du ej känner mig.
Nej, pojke, så försonas ej den skymf,
Jag led af dig: vänd om och drag ditt svärd!
Vid Gud! Jag har ej nånsin skymfat dig.
Jag älskar dig långt mer än du kan ana,
Förr’n du får veta grunden till min kärlek.
Nu, goda Capulet, – ett namn så kärt
Som någonsin mitt eget, – stilla dig!
O tama, skymfliga och usla saktmod! –
Med värjan gör man slut på sådant der.
(Drar värjan).
Kom hit och slåss, du alla råttors skräck!
Hvad sak har du med mig?
Benvolio, drag! Skilj deras klingor åt! –
O blygens, mina herrar! Hören upp
Med detta våld! Mercutio och Tybalt,
Vår prins har strängt förbjudit sådant slagsmål
På stadens gator: – Tybalt, håll! – Mercutio!
Ha, jag är sårad! – Måtte hin besitta
De båda slägterna! – Med mig är slut; –
Gick han sin väg? Och utan minsta skråma?
Hvad, är du sårad? Säg!
Ja, ja, en rispa!
En rispa, men en rispa som förslår! – Hvar är min
page? – Gå, hemta hit en fältskär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
