Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag.
Arm och förnöjd är rik, och rik tillfyllest;
Men ändlös rikedom är arm som vintern
För den, som stundligt fattigdomen fruktar. –
Ack, Gud bevare hvarje christen själ
Ifrån svartsjukan!
Hur? Hvad menar du?
Tror du, att jag ett svartsjukt lif skall lefva
Och följa efter alla månens skiften
Med nya griller? Nej, med tviflet föds
Ett fermt beslut. Byt ut mig mot en get,
Om jag min själs uppmärksamhet skall fästa
Vid slika toma bubblor utaf misstro,
Som dem du nämnt. Det gör mig icke svartsjuk,
Om någon säger att min fru är vacker,
Frispråkig, sällskapsvänlig, lefnadsglad
Och sjunger, spelar eller dansar väl –
Allt nya dygder lagda till de gamla;
Ej heller hemtar jag från mina brister
Den minsta misstro till min hustrus trohet,
Ty ögon hade hon då hon mig valde.
Nej, Jago, jag vill se förrän jag tviflar,
Och när jag tviflar skaffa mig bevis.
Och har jag dem, så blir ej annat öfrigt
Än: "bort med ens med kärlek eller misstro!"
Det gläder mig; nu kan jag fritt och öppet
Ge luft åt all den trohet och den kärlek,
Jag för er hyser. Mottag mina ord
Som yttring af min pligt; – jag spar bevisen.
Haf ögat väl på Cassio och er fru –
Klart öga, hvarken svartsjukt eller blindt!
Jag vill ej se ert öppna, trogna hjerta
Bedraget för sitt ädelmod. Se opp!
Jag känner arten hos Venedigs döttrar;
De låta himmelen få se de knep,
Som ej de våga visa sina män,
Och samvets-budet lyder ej: "låt bli,"
Men blott: "håll hemligt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
