Print (PDF) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 JULIUS CAESAR. III, l.
(#oss. Brutus, ett ord! (Hciskar till BRUTUS).
Du vet ej hvad du gör: låt icke honom
Få hålla något liktal öfver Cresar.
Vet dn hur mycket folket kall bli retadt
Af det som han skall säga?
Britt. Tillåt mig, -
Först vill jag sjeif bestiga talarstolen
Och visa skälen till vår Clesars död.
Allt kvad Antonius talar - skall jag säga -
Det talar han med tillstånd utaf oss;
Samt att vi medge Cmsar hvarje laglig
Och helig sorgefest. Det skall oss gagna
Långt snarare än skada.
Cass. Ej man vet
Hvad hända kan; jag tycker icke om det.
Brut. Marcus Antonius, tag nu (#sesars lik.
Du skall ej klandra oss uti ditt liktal,
Men säga allt hvad godt du vet om Csesar
Och säga att du gör det med vårt tillstånd;
Du får dig annars icke alls befatta
Med Cmsars likfärd. Talet skall du hålla
Från samma talarstol, dit nu jag går,
Se’n jag har slutat mitt.
Ant. Så må det vara;
Jag önskar intet mer.
Brut. Haf liket då i ordning och kom efter.
(Alla utons ANTONIUS gå,).
Ant. Förlåt, förlåt, du blodiga stoft, att jag
Mot dessa slagtare är mild och vänlig!
Du är ruinen af den största man,
Som nånsin lefvat uti tidehvarfven.
Ve, ve den hand, som utgöt detta blod!
Jag profeterar nu vid dina sår,
Som stllmma öppna sina purpurlappar
Och tigga ljud och tal utaf min tunga:
Förbannelse skall drabba detta slägte;
Vild borgarsplit och husligt raseri
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
