Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är ropad ut att ha för långa fingrar;
Du schackrar bort och säljer embeten
Åt oförtjenta.
Cass. Jag ha långa fingrar?
Du visste att det Brutus var, som sade
Åt mig de orden; ty, vid gudarna,
De hade annars blifvit dina sista!
Brut. Af Cassii namn blef denna falhet adlad,
Och derför döljer agan ock sitt hufvud.
Brut. Mins Martius, mins Idus Martii!
Säg, blödde icke för det rättas skull
Den store Julius? Hvilken niding lyfte
Sin hand mot honom, stötte till med dolken,
Om icke för det rättas skull? Nå väl,
Skall en af oss, som fällt den största man
På hela denna jord, för det att han
Fördrog med röfverier, – skola vi
Med usla mutor fläcka våra händer
Och sälja bort vår äras vida banor
För så pass mycket skräp, en göpen guld?
Jag vore heldre då en hund, som skällde
På månen, än en sådan Romare.
Cass. Skäll ej på mig! Jag tål det icke, Brutus.
Du glömmer dig, då du så trångt mig håller;
Jag är en krigsman, jag, i tjensten äldre,
Och bättre underhandlare.
Brut. Se så!
Det är du icke, Cassius.
Cass. Jo, det är jag.
Brut. Nej säger jag.
Cass. Låt bli att reta mig;
Jag kunde glömma mig. Haf ögat på
Din egen välfärd; fresta mig ej mer.
Brut. Bort, simpla menniska!
Cass. Ha, är det möjligt?
Brut. Hör hvad jag säger dig, ty jag vill tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
