Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byggherrar, mästare och stilförbindelser. Under Vasakonstens äldre skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska förhållandena vad som skedde på så många
andra håll i dåtidens Europa.
Gustav Vasa och hans söner Erik XIV, Johan III
och Karl IX äro konstutövningens främsta uppehållande
krafter under Vasatidens äldre skede. Deras läggning,
smak och insikter ha därför ej varit utan sin betydelse
för vad i konstnärligt hänseende verkligen utfördes.
Dessa tiders byggherrar, vare sig furstliga eller icke,
synas för övrigt i allmänhet velat betrakta sig som sina
byggnaders skapare. Huru märkvärdigt namnlösa äro
icke t. ex. de allra flesta skandinaviska renässansborgar
vad deras konstnärliga upphov angår. Aldrig möter en
inskrift om byggmästaren, sällan eller aldrig har
traditionen bevarat hans namn. Falska förmodanden hava
då desto lättare kunnat uppstå. I räkenskapslistor, där
sådana bevarats, har byggmästaren av en senare tids
forskning kunnat upptäckas instucken bland andra
handtverkare, eller har i brev eller andra dokument han
för eftervärlden mera definitivt angivits som verkets
upphovsman. I länderna norr om Alperna har han
emellertid i regel tillmätts en rätt blygsam ställning.
Över huvud taget var ju konstnärernas sociala position
ännu mycket ringa.
Men å andra sidan skulle man misstaga sig, om man
satte renässanstidens och vår egen tids byggherrar på
samma plan. Förhållandenas makt och det egna
intresset drevo de förra att i långt högre grad än deras
moderna efterföljare bli sina byggens verkliga ledare.
Att i detalj kunna sätta sig in i tidens byggnadskonst
ansågs dessutom som ett kriterium på en verkligt
förnäm och bildad man. För en furste torde det t. o. m.
gällt som en plikt. I de utövande konstnärerna såg
denne ofta nog blott redskapen för sina konstnärliga
avsikters realiserande. När det så förhöll sig, bör det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
