Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu ämnade de taga vara på ögonblicket och hafva
riktigt muntert. Ämnade, alltid ämnade. Därvid
finge det ej stanna om det skulle blifva någon
mening i deras lefnadsglada sammansvärjning.
Hviskande kommo de öfverens om att bemäktiga
sig Jasons rum. Jason hade endast två fröjder i
lifvet: mat och tobak. Hela hans kammare var ett
slags skafferi, där han efter Almerinis sparsamma
måltider tog skadan igen. Han upphandlade till
billigt pris allt möjligt ätbart och magasinerade
det i sina lådor och på sina bord, men tog alltid
dörrnyckeln i fickan, då han gick ut, för att ej
flickorna under hans frånvaro skulle smyga dit
in och ställa till oreda. Då Jason nu sof på soffan,
kunde de se, att nyckeln låg i fickan på skörtet,
hvilket hängde ända ned mot golfvet.
Giggia drog af skorna och smög i strumporna
varsamt från salongsdörren fram mot salssoffan,
men Jason vaknade, vände på hufvudet och slog
upp sina små svarta kvittenögon. Giggia tog till
flykten, och efter en stunds hviskande rådplägning
hade man enats om, att Hans Alienus, som var
ökänd för sin tur, skulle återupprepa försöket.
Han sköt af skorna och gick i strumporna
öfver salens kalla tegelgolf med utmanande ro.
Han böjde sig ned och drog utan vidare nyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
