Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den moderna anden och den helige faderns nåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckönskningar och spådomar och blef mer och mer
tankfull. Han igenkände slutligen samme
språksamme präst, med hvilken han för några dagar
sedan växlat några meningar under kyrkfesten.
Han visste, att han hette Paviani och var familjen
Almerinis biktfader, och han gick honom genast
till mötes och hälsade.
— Ödet har kälat med mig, — sade han till
fader Paviani i lågmäld ton, medan de sida vid
sida fortsatte utför trappan. — Jag har blifvit så
van att råda öfver mig själf, att
överbibliotekariens »jag förbjuder» bitit sig fast i mig nära nog
som en förolämpning. Jag har med ens fått klart
för mig, att jag skall begära afsked och helt och
hållet draga mig tillbaka.
— Ni passar ej att bekläda något ämbete, —
svarade fader Paviani, — utom det att vara Hans
Alienus, och det är både tidsödande och
ansvarsfullt.
Därmed gick hvar och en till sitt.
Då Hans Alienus kom hem till sin bostad,
fanns icke längre hos honom något, som skulle
kunna låta en främmande ana, att han vore i stånd
till ett muntert streck. Han föreföll tvärt om
tungsint och grubblande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
