Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den moderna anden och den helige faderns nåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han ansåg icke heller något tvång af nöden utan
stannade, upptagen af tanken på föregående aftons
slagsmål i vinstugan, midt i rummet med armarna
teatraliskt höjda samt hvilade på steget.
— Kära Giuseppe, — sade Hans Alienus, —
vill du vara så snäll att duka min aftonvard, så
går jag sedan ut i solnedgången. Jag har ingen
ro att sitta här hemma. Jag förstår mig inte
längre själf.
Giuseppe dukade på en servet, som han
utbredde på golfmattan, och Hans Alienus satte sig
med korsade ben framför den enkla anrättningen.
Han drack mjölk i stället för vin och åt litet.
Giuseppe hade snart åter burit ut kvarlefvorna
och själf aflägsnat sig.
En positivspelare stannade nedanför fönstret,
och de skorrande melodierna bestormade genast
Hans Alienus, hvilkens sinne var i ständig
skiftning som ett dallrande kronglas. Ett ystert
marschnummer jagade honom upp med hög färg. Strax
därefter lät positivspelaren ett känslofullt stycke
Verdi pustande halta fram ur den slitna lådan, och
Hans Alienus kastade sig ned öfver stolen, vek
som en kvinna.
Var detta jämvikt! Han slog upp en bok och
försökte läsa, men medan ögat följde raderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
