Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den moderna anden och den helige faderns nåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon steg in öfver tröskeln, medan han höll
mattan åt sidan, men hon vände sig om ännu en
gång och strök upp det svarta floret, som envist
gled ned för ögonen. Han såg att hon hade gråtit.
Hon sade:
— Det är musik där inne.
Då Hans Alienus:
— Vill du svara mig på en fråga, tror du
jag narras, om jag säger, att jag är lika ifrig att
få råka dig så ofta jag möjligtvis kan som att nu
slippa behöfva hålla fast vid mitt godnatt.
Hon skakade på hufvudet och räckte honom
barnsligt öppet sin hand, som han mottog i sin
sakta och tvekande. Fast floret på nytt halkade
öfver ansiktet, såg han stora tårar glida ned.
— Giggia, utan hjälp af en lyckträff ibland
skulle vi aldrig få råkas på tu man hand.
— Hur skall det kunna ske? Elena och jag
få aldrig gå ut ensamma, annat än när vi gå till
S. Agnese. — Hon tilläde med ett leende: — Det
tycks ju också som hade man orsak att vakta oss.
Han följde henne öfver tröskeln, lädermattan
gled igen bakom dem, och de befunno sig i den
mörka afbalkning, som bildade ett slags förstuga
till kyrkan. De hade framför sig ännu en hängande
lädermatta, och ur springan mellan denna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
