Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ett fornfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan andra blifvit mer folkliga eller rent af kring-
strykare. Lustig är nog panspipan, som gifte sig
med en blåsbälg och blef andligt sinnad samt mu-
sicerar i våra kyrkor, men roligt är också det fyr-
fotade mahognydjuret, fortepianot, våra salongers
domesticerade mjölkko, som svalt harpan och har
lyran som jufver och aldrig träffas i det fria...
■— Hör nu, min vän, vill du svara mig upp-
riktigt på en sak? Är det icke glasögonslynne,
som du kallar det, i detta uppbyggliga lilla föredrag?
— Studier af denna art röra åtminstone män-
niskan. De gifva sinnet en viss smidighet, och ur
dessa flöjter, sistra och trianglar höra vi vår för-
svunna ungdom jubla öfver tillvaron. Ensidiga
studier i naturkunskap däremot göra lynnet klum-
pigt och plattfotadt. Ingenting griper mig så grundt,
ingenting uppfostrar mig så litet som stenflisor
och gaser.
— Ja, ja, eller nej, nej, hvilket som helst,
men låt oss nu för en gång hålla fred. Jag har
alldeles inte kommit hit för att bese biblioteket
utan i en välment afsikt att få tala med dig några
ord mellan fyra ögon. Vill du jag skall räcka dig
nyckeln till hela din människa, Hans Alienus?
— Räck mig då helst en nyckel, som passar
i låset?
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
