Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ett fornfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f-
I
sedan du börjat kläda dig som en normal män-
niska?
— Jag har icke tid att gå bort.
— En själfbärskare, rår han inte öfver sin tid?
— Låt oss, som lefva i förfallets och döds-
ångestens år, stänga oss inne och söka att bli
lyckliga på en man hand. Jag lefver i ensamhet,
utan beröring med andra ...
— Och lika fullt bär din panna många fler
rynkor nu än förr.
— Man gläntar på portep för att andas frisk
luft eller tala med de förbigående, och genast
smyger samtiden in i huset och kastar sin skugga
öfver ansiktet.
— På ditt borde den kasta solsken, tur som
du har. Blif inte stött, men jag är invigd.
— I hvad? I perniciös anemi?
— Du minns, hur Jason tog illa vid sig en
gång, då du lär ha velat gifta honom med mig.
Det var ett dumt skämt, fast Gud må veta, att —
hur skall jag säga. . . Männen äro så djuriska, att
jag för motsatsens skull däremot trifs bra samman
med Jason, stackarn.
— Det är ju det jag säger, att han passar till
man åt en frigjord ande som du, Betty.
177
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
