Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Fader Paviani slår nya trådar i väfven samt bugar sig i stället för alt uttala ett visst opassande ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t"
började hon tala om, att det i alla fall var rätt
lustigt att ligga sjuk, och jag visste ju, att för
henne var allting lustigt. Om morgonen säger
hon: Så skönt att få stiga upp. — Och om afto-
nen: Så skönt att få lägga sig. — Om hon icke
vore så barnslig ännu, tror jag att jag skulle haft
lättare att tala med henne och icke bekymrat mig
så mycket om henne själf. Jag kunde höra mitt
eget hjärta bulta, när hon om igen tog upp det
plågsamma ämnet, men med half röst, sådan som
man brukar om natten.
— Nå, hvad sade hon?
— Du var ju också road af hans sällskap,
sade hon, och håller af honom som en vän. Gör
du inte det för min skull, Elena? — Åh, jag vet
inte rätt, svarade jag. Han är oss så olik. Vi
få hålla till godo med lifvet sådant det kommer
oss till mötes och i nödfall sitta och förfärdiga
blommor, men han frågar inte efter, hur lifvet är,
utan besluter på förhand hur han vill ha det, un-
gefär som man gör upp ett karnevalsprogram.
— Var det allt du hade att säga?
— Jag minns nu inte hvad jag fann på, men
efter som jag inte genast, när jag steg in, haft
mod att taga god natt, kom det för mig, att det nu
skulle vara ännu omöjligare att uttala det ordet vän-
4-
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
