Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du får allt, som finns här, Giuseppe.
Giuseppe svarade icke något utan stod lika
allvarlig och funderande. Hans Alienus iakttog
honom noga, ty de hade lefvat nästan som två
vänner, och han kände, att knappast något skulle
gräma honom djupare, än att denne tjänare stod
känslolös. Hade han varit en främling här som
allestädes, och skulle ingen människa sakna honom,
då han gick, ingen känna tomhet, när han var
borta? Han trodde sig märka, att Giuseppe helt
och hållet var upptagen af sina tankar på allt det,
som han nu skulle få, pannorna, bordet, madras-
sen, stolen, myggtältet och linnet — allt det för
hvars skull han ansåg det klokast att gifta sig.
Hans AIienus omfamnade honom ännu en
gång, nästan med otålighet, som hade han velat
väcka honom, och därefter gick han med Betty
ur de rum, som han kallat ett hem.
Nedkommen på gatan vände han sig åter och
åter, för att se på Giuseppe och nicka åt honom.
Denne hade följt honom ända till gårdsporten och
såg från trappstenen efter de bortgående. Han
gjorde en missmodig och ogillande åtbörd med
högra armen, mumlade något för sig själf och fort-
for beständigt att skaka på hufvudet. Så kom
han ihåg något, troligen vattnet som stod på elden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
