Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
af påfvefientliga åskådare, hvilka i yttersta upp-
hetsning genskjutit de kostymerade. Stenar kasta-
des redan från båda sidorna.
Bredvid Hans Alienus stod en liten torr man,
som var helt och hållet gråklädd och mycket rak
i ryggen. Han hade slug spetsig näsa och grå-
sprängda polisonger. Högra handen vanställdes af
en stor brunaktig hudfläck, och han höll den därför
gärna på ryggen.
— Nu ha vi råkat vackert ut, — sade han
till Hans Alienus. — Jag har förr varit polisman
och vet, hur sådana här saker kunna sluta.
— Låt oss, — svarade han, — bara icke
känna oss som inbillningslösa lydare, utan minnas,
att människan framför allt annat är estetisk. Däraf
begagnade sig fordom den kloke. Vi ha ju några
musikanter. Kan ni ej få dem att spela upp! Och
där borta mellan hönshuset och lagerbusken står
en vacker flicka med en korg violer. Hon måste
också hjälpa oss.
Han var varm och ifrig, och det oväder, som
från alla sidor allt tätare drog sig samman, höll
hans inbillning vid lif.
— Jag är svag i tron, men jag skall försöka,
— förklarade polismannen och gick från honom
för några ögonblick.
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
