Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XII. Hans Alienus blir gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Alienus red allt djupare ned mellan mol-
nen, och snart buro honom väpnarens skuldror
öfver bergens snöiga åsar.
*
Han red till Rom, till Vatikanens port,
och uppför trappan till ett tempelstort
med ljusa fresker smyckadt rum, där lutad
i stolen påfven hade sammanfört
sitt tysta hof och eftertänksamt hört
en lärd disputation, som nyss var slutad.
Hans Alienus satt nu hastigt af
och knäföll: — Fyllt jag har det värf du gaf.
Jag som ditt sändebud med pilgrimsstaf
följt jordens källrar, där de döda bodde
i sjunkna städer. Deras bloss jag tändt.
I deras lampor veken åter bränt.
Jag ull och purpur på mitt finger snodde
hos Sardanapal, som vid sländan satt.
Han hälsar dig ur det förflutnas natt
samt skickar dig, som suckandet och stönet
från våra tider ständigt kring dig haft,
4 226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:23 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/halienus/2/0230.html
