Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vingpennan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken höll honom fången så långt borta från det
rum, där han satt hos sin son. Men utan att
längre veta hvad han gjorde, tog Hans Alienus
slutligen ett steg framåt och lade handen på stols-
ryggens kant.
Då lyfte fadern hufvudet, och åter såg han för
ett ögonblick det insomnade landet utanför fönstret.
Han såg i halfmörkret sonen framför sig och såg
honom icke längre som förklarare utan som fader,
och han förstod hans mening. Han såg alla de
grå år resa sig mellan dem, under hvilka han en-
sam suttit hemma i sitt vetandes sällskap, och
hans hufvud föll sakta åt den sida, där sonens
hand ännu låg kvar öfver ryggstödet.
På körvägen i ängens dimma bullrade ett åk-
don, och en klar, men svag och spröd kvinnoröst
sjöng en sång. Den hördes allt längre och längre
bort och tvärtystnade slutligen bakom berget.
— God natt! — sade fadern, och hans räckta
hand hvilade länge i hans ende sons.
När han blef allena, reste han sig och gick
till sitt bord samt letade pennan. Han fann henne
icke och mindes, att sonen på hans egen befall-
ning gömt henne bakom lås. Villrådig såg han
sig kring i halfskymningen, och genom gula rum-
mets öppna dörr riktades ögat på glasasken, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
